Oväntat

Jag har ett par fejjankompisar som är blinda.
En av dem har just, skriver han, köpt en skrivare till sin dator.

"Okeeeeej...?" tänkte jag först. Sen kände jag att jag var tvungen att googla, och upptäckte då att det finns skrivare som skriver ut punktskrift!

Coolt.

Deknikens onder

Sambons mamma är nyss hemkommen från den årliga resan till Cypern. Hon berättade att grannar hemma i Sverige ringt henne på hennes hemtelefon som hon svarade på nere på Cypern, och att det gick alldeles utmärkt. Sambon hävdade att det inte var möjligt, men modern sa bara lite svävande på sin drottning-Silia-svenska "de ärrr så mycked med det dekniska nu förrrr diden..."
Dessutom - "du rrringde dill mig igåååårrr ogg då var jag hos min väninna i Fändelsöö, ogg då rrrringde du väl på min hemdelefon?."

Jag undrar om någon någonsin kommer att avslöja att de vidare kopplat hennes hemtelefonnummer till en mobil.  Som det stod Telenor på, och som hade sex olästa meddelande från eurovoice.

Julkul

Julaftonen bestod av en slö morgon, för att sen övergå till ren och skär stress vid lunchtid. Allt för att jag har så evinnerligt svårt att förstå hur lång tid det tar att slå in paket.

På väg ut till syrran höll jag på att bli påkörd av en man som bestämde sig för att byta fil lite så där lagom ad hoc. Väl hemma hos syster bestämde jag mig för att strunta i parkeringsautomaten eftersom den har en tendens att "låna" ens kort i ca 10 minuter. Fan vet vad den gör. Går och handlar i centrum?
Hemma hos syrran blev det lite Lars Norénkänsla eftersom barnen började bråka med mormor, som därför gick hem i protest. Innan julklappsutdelningen.

Själva paketutdelningen tog precis hur lång tid som helst eftersom hela den familjen blir okontaktbar när en tv är påslagen. Man ser hur ögonpar efter ögonpar dockar med tv'ns skärm och har svårt att slita sig från "Doktor Roberts" eller vad det nu kan vara.

Efter klapparna och tillbaka ute på parkeringen fick jag en till julklapp. Femhundra kronor i böter. Tackar tackar! Julstämningen var väl nu på sin topp.
På väg hem höll jag åter på att bli påkörd. Denna gång av en bilist som tyckte det var onödigt att bromsa.
Hemma igen, var det bara att sätta igång och rulla köttbullar till den hårt arbetande sambon som var på väg hem.

Kvällen avslutades med skräckfilm; The silent house. En film från Uruguay. Sällan har jag blivit så skrajsen för en film. Håret stod rakt ut på ben och armar. Ett tag var jag till och med inne på att sluta titta. Inte ofta jag känner så. Den slutade, som skräckfilmer ofta gör, lite oväntat och var då inte längre så läskig, bara lite obehaglig, men fram tills vändningen var det ren och skär skräck. Härligt. När man har lite perspektiv på det.



Bilden snodd från wgonhelicopter.blogspot.com

Da capo? I think not.

Inte för att jag någonsin föreställt mig det, men nu vet jag med säkerhet att Golden Hits inte är något för mig.

Nu var det ju "gratis" så det kanske är synd att klaga, men maten var inge vidare och karaoke är inte min bag what so ever. Speciellt inte när det upplevs i 500 dB för mycket.

Stället var dessutom galet stort så när jag inte hittade "de mina" så slank jag ned till garderoben och sen ut genom dörren och hem mot trygga Hästen.

Stating the bloody obvious

Hört hos optikern; "Du behöver nog läsglasögon snart."

No Shit Sherlock.

Freuianskt?

Försökte just logga in på min gmail. Fick felmeddelande. Prövade igen. Samma sak. Insåg plötsligt att jag skrivit @gmale.com

Lättroad

Dagens roligaste måste ändå vara "Dagens Eko, kvart i fem"s inslag om ev valfusk i Ryssland.

Reportern babblar på och hänvisar vid ett tillfälle till en statsvetare.
"Jag tror de befinner sig i ett chocktillstånd, säger hon" läser reportern. Sen klipps ett blixtsnabbt uttalande in från denna statsvetare : "Jådeschtonievchock". Ögonblicket efter fortsätter reportern att läsa.

Det är över på 2 sekunder och jag sitter skrattande vid ratten och undrar vad poängen med detta inklipp var.

Finns det någon pre-PROutbildning på det här?

Jag känner mig helt borttrollad emellanåt när det kommer till min nya telefon.
Med oroväckande jämna mellanrum misslyckas jag med att posta något här eller på fejjan. Jag har lyckats importera min adressbok typ tre gånger. Och så vidare.
Synd att Sensation bara är telefonens namn och inte även min handhavandeförmåga.

Nu vs Då

Fd kollegan sa i en något sarkastisk ton - "det är inte dugg jävla synd om dig" - när jag nämnde att "stackars mig, jag är så trött" och "ojojoj jag får ju inte sovmorgon på en HEL VECKA!".

Jag förstår inte hur hon menar. Vissa saker är att föredra framför andra. Som att ex slippa jobba med ett koppel psykopater kanske.

Mitt nya liv

Jag har börjat med en nymodighet som inte är helt lik mig. Vakna utan klockan 05:00 alla morgnar. Även på helgerna. Jättepraktiskt. Om man vill gå upp då vill säga. Vill man inte det är det snarare rätt opraktiskt. Dagarna blir då istället oerhört långa, stubinen kort och kvällarna gråtmilda.

Stackars askungen.

Kasserade människor?

Jag har just upptäckt att det finns en tipp i Nordanstogs kommun, Hälsingland, som heter Homotippen. På riktigt.

En fot

Den lite skumma medarbetaren fick idag foten.
Jag trodde att det bara var jag som uppfattade henne som en smula egendomlig, men så visade det sig inte vara. Fick höra, efter att hon gått, att även de andra tyckte att hon kanske inte passade in så bra.
Svårt att sätta fingret på vad det var, men något var det absolut.

Fotogenic? Moi?

När jag ser mig själv i en spegel tycker jag att jag ser rätt normal ut, men så fort kameran åker fram så blir det ka-ta-strooof!

Vad äääär det med mig? Det ser ut som om jag har världens mest framträdande näsa. Djupa fåror på kinderna (=marsvinspåsar) samt för mycket tandgarnityr OCH, som grädde på moset, är vintyrig.

På riktigt. Det är fan läskigt.

Privatpolisenkät

Privattrafikpolisen ställer sig härmed frågan; alla ni som väljer att åka förbi en köbildning i högerfilen och sen blinka / tränga er in i högerfilen när er egen fil tar slut.....anser ni att ni är lite, lite, lite viktigare än alla oss andra som snällt står i kö i högerfilen?

Veckor

Veckorna går med raketfart.
Speciellt helgerna försvinner i rasande takt.
Jag drabbas därför av en gräslig helgångest redan på lördag dag.
Andra som genomgått arbetstidstransformering i sitt liv, påstår att det går över med tiden.
Vi får hoppas det. Det borde ju hur som helst ske rätt snart då i alla fall, med tanke på hur tiden just flyger fram.

Grattis mig

Idag ringde pappa när jag var på jobbet.

"GRATTIS!" öppnade han samtalet med.
"Jaha, tack...till vad?" sa jag.
"Ja men du fyller ju år idag!"
"Näe, pappa det gör jag inte. Jag fyller den 17:de."

Det visade sig att han hade eldat upp sig alldeles i onödan över det "fantastiska datumet att fira en födelsedag på".

Ny telefon - Ny utmaning

Finns det något som kan få en att känna sig som en riktig idiot mer effektivt än en ny telefon?

Har svårt att tro det just nu.

Har lyckats "importera" alla kontakter 3 gånger nu tror jag. Börjar bli lite trött på mig själv. Eller på telefonen. Vet inte vilket. Men skam den som ger sig. Här ska ju Wordfeudas!!

Eoner av tid har gått

Tog ut simkortet ur gammeltelefonen och upptäckte att det stod Vodafone på det.
Ojsan.

Men tänk!

Att jag, nu, efter ett halvt arbetsliv, ska få åka med på "i-morgon-är-det-röd-dag-och-därför-går-vi-hem-tidigare-idag"-tåget!

Narcissism?

Jag har en fd kollega som jag är vän med på fejjan. I övrigt känner vi inte varandra så där superbra. Vederbörande lägger hela tiden upp foton på sig själv, tagna av en "riktig" fotograf.
Jag har ingen aning om hur jag BORDE reagera, men jag kan inte hjälpa att jag blir oerhört provocerad eftersom det känns som så jäkla mycket narcissism och gå-med-håven.
Eller så är jag bara en surkärring.

Det är kö på restaurangen

Mystik

Just när jag satt mig i bilen för att åka hem från jobbet nu ikväll, svängde det in två bilar på den gata där företaget bor och som båda var helt snöiga. "Åååånej...", tänkte jag och beredde mig på att hamna i en snöstorm på Värmdöleden. Sen slog jag en hastig blick på tempmätaren (för utomhustemperaturen då alltså) i bilen = 9 grader plus.
Undrar nu om någon hade gått lite långt i sin iver att börja juldekorera.

Kurs

Idag har jag vart på kurs i det datasystem som jag ska (/redan) jobba(/r) i.
Jag kunde det mesta men fick trots allt en del frågetecken uträtade samt en del aha-upplevelser.

Det jobbigaste var att jag hade en hejdundrande huvudvärk, att kursledaren hade en märklig frisyr som jag hade svårt att koppla bort tankarna från samt att eleven bredvid mig, som dessutom är min kollega på samma kontor, är lite konstig. Jag har svårt att sätta fingret på det, men det är som om hon tittar på en lite för länge, och det gör mig besvärad.

Något annat jag nu upptäckte att jag upplevde som konstigt med denna person är att hon aldrig i sitt liv använt en funktionstangent på keyboarden och inte inte heller hade en aning om vad pageup- och pagedown-tangenterna gör. Hon hävdade att de inte finns på hennes laptop hemma. "Okeeej", sa jag.
När hon skulle back-tabba så tryckte hon på shifttangenten och tabtangent svindlande snabbt, som om de var heta som sexans nivå på kokplattan, vilket i sin tur resulterade i....ingenting. Jag föreslog då att hon skulle "hålla ner shifttangenten HELA TIDEN och sen trycka till en gång på tabtangenten". Voila!

Nu är väl inte jag nån hacker direkt, men jag tycker det är märkligt att det finns individer som är födda på 80-talet som kan mindre om datorer än jag. Jag fattar liksom inte hur man klarat sig igenom hela skollivet (inklusive universitetet vilket jag vet att hon gjort) utan att kunna sånt. Jag menar; har hon alltså tryckt pil-ner genom ett 300 sidor långt dokument?
Good god.

Gömd och glömd

Det händer att jag glömmer bort saker i kylen. Speciellt om de gömt sig bakom en burk med kalamatioliver.

Where am I?

Asså jag vet inte..... Nu är ju jag fotbollsfan och allt det där men den här killen kan man ju omöjligt ta på allvar.

Håller mig undan

Idag har föreningen höststädning. Precis som alla andra föreningar.
Jag håller mig undan. Som vanligt. Avskyr kollektiv krattning och korvgrillning.

Mannen blev inspirerad och började städa. Inomhus.
Jag höll mig undan.

Till mitt försvar vill jag dock påpeka att jag var den som under förmiddagen uppehöll mig i tvättstugan. Där tvingades jag möta mina städande grannar. Jag hostade och lossades att jag var sjuk.
Gud så patetisk jag är.

Slutet gott

Idag fick jag slutlönen från the Hellhole.
Trettiosex strykfria lakan in på kontot.
Mange tak, som de säger på koncernspråket (om man ska tro datasystemet).

På nya jobbet är de impade över hur fort jag fattar. Jag fattar ingenting.
Jag känner mig snarast som en rumpnisse; "Vaffö? Vaffö? Vaffö gö ni på dette vise?"

Bil vs Buss 1-0

Jag hade för ett tag funderingar på att åka kommunist till och från jobbet de veckor jag jag jobbar 07:30-16:30.

Funderingarna känns nu inte lika heta.

Nu klev jag väl i och för sig på "fel" buss när jag skulle hem (hej nackaturist!), men ååååh, vad jag saknar min bil just nu!

Dream a little dream

Det genomgående temat i nattens drömmar har varit en container.
Jag minns inte vad de hade med handlingen att göra. I vissa fall vet jag med säkerhet att de inte tillförde drömmen något annat än kuliss. Jag menar - en container på en innebandyplan? Fast ibland skulle det vara praktiskt. Som när man spelar mot ett lag som kört fel på väg till innebandy-vm och hamnat på en korpenmatch. Då skulle man vilja ställa ner en container rakt i huvudet på dem.

Men....

...när man gått och lagt sig ca 21-22 fyra dagar i rad och då dessutom sovit som en stock, SAMT att förkylningshuvudvärken från hell släppt, DÅ....ja DÅ är det rätt skönt att sluta 15 på eftermiddagen.

Dessvärre kommer jag väl vakna 5 varje morgon nästa vecka med automatik.
"Dessvärre", eftersom jag inte börjar 6 nästa vecka, utan 7:30.

I övrigt var jag ute med x-jobbarkompisar och åt god mat på Lydmar igår kväll. Där fick jag de senaste uppdateringarna från x-jobbet, och än en gång kunde jag tacka min lyckliga stjärna att jag slipper jobba på ett ställe som psykopaterna verkar ha tagit över.

Lite småtrött så där

Om någon undrar över mitt sparsamma bloggande vill jag bara påminna om att det här med att börja sex på morgonen inte riktigt har, hur ska vi säga....varit så lyckat och hurra-vad-skönt-det-är-att-komma-hem-tidigt-på-eftermiddagen-givande.

Igår gick jag och la mig 21. Jäddrans vilken fest det är.

Okejda

Det är väl enda gången jag köper det.
En alldeles bedårande söt liten pojke med långa mörka ögonfransar på ca 4 år, kallade mig (fnittrande) för tant upprepade gånger till sin lika gamla kompis. De små raringarna var inne för att växla pengar.

Hört i tv-soffan:

"Vaddå koraller...Är det DJUR?!"
"Ja, det du ser är ju så att säga skalet, skelettet, som djuret byggt."
"Alltså...har ett DJUR byggt det?!?"
"Ja, vilka trodde du hade byggt det? Skanska?"

Ä.N.T.L.I.G.E.N

Wohoooooo!
Och så ändå....nästan så att en liten tår ville trilla över min kind.
Jag HATAR det där jävla stället av hela mitt hjärta, men jag älskar faktiskt en hel del av alla de där människorna.

Hade förresten aldrig någonsin i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag skulle bli så uppvaktad på sista dagen. Trodde verkligen att jag skulle kunnat smyga ut bakvägen typ. Men no no... tårta och hela kittet.

På måndag börjar ett nytt liv, eller egentligen har det redan börjat.
Det började när jag klippte av mig håret.

Frillan

Svammel

Ibland säger man så konstiga saker.
Härom dagen pratade jag i telefon med en person som jag inte känner, och av skäl som är rätt ointressanta, bestämde vi ett möte ett par dagar senare.
Vi avslutade samtalet med diverse artighetsfraser - "tack för att du ringde", "då hörs vi på torsdag då" osv.

Sen hände något märkligt. Helt plötsligt sa han "detsamma" som om jag sagt "trevligt att prata med dig" eller nåt. Och då hände något om möjligt ännu märkligare... JAG replikerade "detsamma".

"Detsamma" vaddå? Jag fattar verkligen ingenting om vad vi svamlade om där. Varken han eller jag.

Föräldraskap

Såg ett avsnitt av "Sol, fest och oroliga föräldrar" igår. Antagligen första och sista gången jag såg det.
Blir alltid lika fascinerad av föräldrar, i det här fallet mammor, som alltid lyckas se det goda i sitt eget barn. Alltid. Alldeles oavsett att han står och skriker "Supa, slåss och knulla horor!" i kör med sina kompisar. Eller att han står och kissar på balkonggolvet. "Det är fina killar, allihop." säger hon och ler rart mot kameran.
Är det något biologiskt? Att man har något sorts eget-barn-filter som slås på liksom? Guess so.

Stopp

Ibland kan jag inte låta bli att undra. Hur är det här med intelligens? Jag köper alla dagar i veckan att man kan vara smart på flera sätt (IQ vs EQ etc) men när alla, oavsett mental kapacitet blir "smarta", då måste jag tyvärr ställa mig lite frågande. Kan inte hjälpa att det känns lite för mycket PK att man alltid måste säga: "Alltså, jag tror inte h*n är ointelligent,  men..." och så kommer det en harang som beskriver en fullständig absurd situation som inkluderar en person som verkligen verkar vara tappad bakom en vagn. Och visst, alla kan vi ju bete oss som spån emellanåt, men om det är gång på gång på gång... Då vill jag faktiskt säga stopp.

Bard-val

Har svårt att bestämma mig för om jag tycker Alexander Bard är en dryg jäkel eller en uppfriskande ärlig och eftertänksam person.

Av någon anledning jag inte riktigt själv begriper smärtar det mig dessutom att tillstå att jag lutar åt det senare.

Promenad i kantarelltakt

Hade tänkt gå en kraftpromenad (svensk skog kräver ett svenskt ord) men upptäckte att jag inte för mitt liv kunde låta bli att gå i en mer intekraftpromenadtakt och forskande låta ögonen scanna av marken runt stigen. Jag är tydligen helt såld.

I morgon ska jag ta med mig svampkassen och ge mig ut i min makliga takt igen tror jag.

Nää

Har aldrig sett på maken. En lördagsmorgon fem i elva.

Språkfunderingar

Om jag säger / skriver ex "She's got everything but that." eller "They were all but ready." Hur översätter man det då?
Jag har alltid trott (och tror fortfarande) att det blir "Hon har allt (för)utom det" och "De var allt (för)utom klara".
Nu har jag läst dessa typ av uttryck i flera engelska medier och med den absoluta motsatsens betydelsen - det har jag förstått av resterande text. Har jag förstått fel, eller är det här någon typ av engelsk version av "konfundersam"? Något som missförståtts men upprepats tillräckligt många gånger för att det ska börja bli accepterat?

En annan sak. Uttrycket "Mycket snack på liten verkstad" har jag just förstått egentligen är "Mycket snack och lite verkstad". Tänk. Jag tycker min variant är mycket bättre.

På tal om annat

Hörde Bengt Palmers sommarprogram på P1 härom dagen. Snacka om att vara en riktig bitterf***a. Jag är rädd att det inte var tänkt att vara komiskt, men jag skrattade högt flera gånger åt hans bitterhet och hur han hela tiden hakade upp sig på kommunismen. Det var lite som att lyssna på "Ja, det är bögarnas fel!"-låten, fast under andra förtecken.

På tal om något helt annat, hatar jag när folk säger/skriver "Det är du värd!" till varandra, utan ett uns ironi. Det är lite "kramiz" över det helt enkelt. Och sånt går bara helt bort.

Från den ljusa sidan

Idag har jag springit (som jag sa när jag var liten). Det gick över förväntan. Ingen monstertid men jag orkade springa hela den långa vägen (2,2 km) och höften gjorde varken mer eller mindre ont än vad den gör dagligen. Jag antar att det är dags att börja vänja sig vid diverse krämpor. Halva livet har ju trots allt gått.

På väg...kanske

På fredag är det dags för känna-efter-fikan på nya (????) jobbet.

Jag antar att det betyder att jag kommer närmare ett faktiskt byte av arbetsplats.

Dream a little dream

Inatt drömde jag att jag hade fått otroligt mycket gulbruna missfärgningar på mina tänder. Och att jag helt hade missat det, trots att det var på framtänderna, tills tandläkaren visade mig.

Sen drömde jag om att det blivit ett missförstånd med mitt nya jobberbjudande, och att det visade sig att arbetspassen kunde sträcka sig till klockan 24 på kvällarna. Jag blev jättebesviken och bestämde mig för att tacka nej.

Jag tror jag drömde något mer men mitt psyke verkar ha trängt undan resterande skräckprofetior.

Snart sjösättning

Jag hade en gång en båt, och den låg i kylskåpet.

Jag känner en båt, den heter Melon, Melon heter den.

(jaja, jag vet; bot)

Snurra min jord

25 minuter innan det var dags för uppkörning och i höjd med Flemingsberg, sa jag, lite självklart så där; "Du har väl med dig körkortet?"

Jag fick tillbaka en vettskrämd blick och sen "VARFÖR SAAAA DU INGET?".

Jag påpekade att det för mig är så självklart att ha med sig plånboken ut, så jag tänkte inte på att jag skulle behöva påminna någon annan om det.

"Är du säker på att du inte stoppat på dig den i alla fall?", frågade jag försiktigt, men fick en svettig blick och ett kort nej tillbaka. Den här frågan har, fick jag klart för mig senare, inte besvarats av någon som varit vid fullt medvetande.

Väl framme på uppkörningsplatsen, med ca 20 minuter tillgodo bestämdes att jag skulle åka hem och hämta plånboken - så fort som möjligt.

Jag kom till Flemingsberg, sen ringde telefonen; "Han hade plånboken på sig..." sa sällskapet.

Trots allt. Uppkörningen gick bra och han har nu även ett A på sitt körkort.

Väl hemma igen ringde det. "Det ringer!" ropar han till mig. "På vadå?", frågar jag som inte hör hemtelefonens signal och har mobilen i fickan. "Fan...det är ju min!!" hör jag straxt efter.

Det är någon från Trafiksäkerhetsverket som ringer och säger att de hittat hans provisoriska körkortsbevis (det man får innan man får själva kortet) på marken vid uppkörningsplatsen....

Andreas egen benämning på sig själv som "spattig" känns mer och mer gjuten.

Generation G (som i google)

Min pappa håller på att måla om sitt hus. Eller snarare...han håller på att skrapa huset rent från gammal färg för att sen kunna måla på med ny.

Jag berättade det för Andreas som då replikerade med att säga; "Men varför skrapar han? Det finns ju bra medel som man sprejar på och som gör att den gamla färgen nästan rinner av av sig själv." Nu tycker jag i och för sig att detta påstådda medel låter helt livsfarligt, men hur som så vidarebefordrade jag detta till pappa. Jag frågade också huruvida han tänkte tvätta huset också innan målning och vad man då använder - såpa?

Han sa då att, "Ja, nä, men jag har sparat några tidningsartiklar någonstans (läs 80-talet typ) där står det exakt hur man bör göra."

Jag fick här en omedelbar insikt om att det här med google is my best friend, inte har slagit lika stor rot hos alla generationer.

Men trots allt - pappa har google som startsida på sin dator. Lite rart tycker jag.

Klubba? Som i ishockeyklubba kanske.

Igår bestämde jag mig för att steka kycklingklubbor i ugn. Åkte därför till affären för att handla just "kycklingklubbor". Och hittar dessa (ja alltså bilden är snodd så inte dessa, specifikt):

Alltså. För mig är inte detta "klubbor". Det här är hela kycklingben.

När jag tänker på "klubbor" så tänker jag på såna här:

Och söker följaktligen i disken efter såna här:

Men detta sörni, det är inte "kycklingklubbor". Detta är kyckligBEN.

KycklingBENEN blev hur som helst jävligt goda och mannen har redan krävt repris.

On a different note; jag har fortfarande lite ont i övre delen av klubban.

Skillnad är hårfin på håll

Dykare?

Anka?

avd. ctrl alt del

Vad användar man "Viloläge"(Windows 7) / "Vila" (Windows Vista) till på datorer? När jag väl

R Å K A T

välja det alternativet är ju datorn liksom låst. Till slut blev jag tvungen att bryta strömmen.

Vila / Viloläge IRL har jag dock full koll på.

Slappt

Jag har lyckats gå ner så pass mycket i varv att jag inte längre har den rätta styrseln. Två tallrikar och ett glas har fått sätta "livet" till.

Bamba är inte på semester

Ikväll blir det pasta vongole och hembakat provencalskt bröd.

Till efterrätt funderar jag på någon sorts jordgubbsstracciatella på digestivebotten.

Bambas man vet inte hur bra han har det.

Semesterdag

Var på landet hos pappa igår. Låg på bryggan och läste en bok. Alldeles för mig själv. Det enda sällskapet var tre tyska segelbåtar som låg för ankar en bit ut i viken. De var i stort sett knäpptyst från dem. Nästan så att jag för ett ögonblick funderade över om de ombordvarande ramlat i. Men så kom en tjock tant ut och sprachen deutsch.

Det var j ä v l i g t kallt i vattnet hur som helst. Min simtur var i princip över innan den började.

Sen gick jag upp till huset igen och blev bjuden på kaffe och våfflor.

Efter kaffet erbjöd jag mig att klippa ner jasminebusken till överskådlig höjd. Passade på att ramla ner från stegen och har därför idag ett svartlila blåmärke på ena vaden.

Funderar nu på vad den här dagen kommer att innehålla. Kanske en heldag i sängen med en bok? Kanske en tur till Gurraberg för att köpa "tillbehör" till en fotogenlampa? Har i övrigt svårt att bestämma mig för om det är tisdag, onsdag eller torsdag.

Lokaltidningsdramatik

På sidan 5 i veckans "Mitt i"-tidning hittar vi följande:

Hur bär sig folk åt? "När han väl tittade upp var det försent."

Inte så där superclever att INTE titta upp om man kommer blåsande i nedförsbacke på en hoj.

Och den som kom blåsande på elmoppe och "inte såg bommen pga morgonsol", kanske borde lyssnat/läst bättre när körskolan/boken påpekade att man ska anpassa hastigheten efter rådande förhållanden. Ser man inget i motljus flyger man således inte fram i trafiken. Nu var det en bom, nästa gång är det en treåring som ramlar ut i gatan efter sin boll.

http://epaper.mitti.se/edoris?tem=epaper_misl#

Oväntat

Första semesterdagen från the hell hole, och jag fick just ett jobberbjudande.

Jag ser (kanske) ljuset Jonatan!

T -35

Idag börjar min, officiella, semester. Öppnade med att gå in på jobbmailen och lägga in ett autosvar. Funderar nu på om jag skulle döda länken till mailen (webmail) så att jag slipper kämpa med min egen lusta att "bara kolla EN grej..".

I övrigt går vi tydligen hårt ut i starten med tokmörka moln och knappt 20 grader. Men efter regn kommer solsken och både tisdag och onsdag ser ut att hålla med.

Snart är dags för dagens begivenhet; att inhandla god middag och lite sånt till födelsedagsbarnet som förväntar sig att maten står på bordet klockan 18.

Merde!

Mina blåa låga converse som jag "köpte" över nätet och som det stod fanns i lager, är slut. Och går "tyvärr inte att beställa från leverantören".

To bloody good to be true.

La-la-land

Har varit i Västertorp och köpt en pizza.

Pizzerna där är ovanligt goda. Därför åker jag dit i stället för att köpa på den lokala syltan på hörnet. Inte för att jag provat den lokala syltan, men what the heck. Vem vågar chansa på ett ställe som skyltar med "pizza, hamburgare, pasta, kanelbullar, smågodis, solarium"? Ok, jag stretchade lite på det sista men bara lite lite lite.

Västertorp i övrigt tycks ligga i någon sort twilightzone och om förorten behövde en slogan skulle jag föreslå; "Alla kan spela banjo!".

Det är ju liksom varken eller

Jag har aldrig fattat det här med rosévin.

Varken före igår, igår, eller idag.

Och det trots att jag försökte förstå riktigt ordentligt igår.

Det enda jag förstår idag är att även rosévin i för stora mängder ger huvudvärk.

so much to do. not.

Jag är HELT säker på att min kropp och mitt psyke idag behöver exakt 2 sekunder för att avverka 1 faktisk sekund. Jag försöker nu förlika mig med det faktum att det här dygnet endast kommer innehålla 12 timmar.

Kollektivt värmeslag

"Finns det något fast pris mellan x och y?"

"Nej."

"Men vad kostar det ungefär?"

"Ca 500-600, gissar jag."

"Det var väldigt oprecist! Det är rätt stor skillnad mellan 500 och 600! Du har inget milpris?"

"Jo visst, 255 kr per mil."

"Jaha?!? Men jag vet inte hur långt det är?!"

Nu blommar det

Nöjd

Tänk. Plötsligt händer det. Jag HITTADE den "munkjacka" jag hade i mitt huvud. Det förväntade jag mig inte. Speciellt inte eftersom jag den senaste tiden har haft svårt att omvandla mina mentala inköp till faktiska inköp. Saker jag velat ha har liksom bara funnits där inne. I mitt huvud. Inte i verkligheten.

Och dojjorna. De hittade jag förvisso inte i verkligheten trots idoga försök, men väl på nätet. Låga, blå, Converse är nu beställda. Äntligen.

"DU BARA SITTER DÄR OCH LYFTER LÖN DEN 25:E" ...what's new.

Idag har jag pratat med världens i särklass otrevligaste människa, någonsin. Och då garanterar jag att jag förmodligen pratat med fler otrevliga och ointelligenta tölpar än gemene man.

Han var så absurd och overklig att jag inte kunde låta bli att skratta, bara lite.

Och då vart han ännu argare. På mig. Som i första läget varken hade gjort fel, varit otrevlig mot honom, eller är den som är ansvarig för eventuella konstigheter som företaget hittar på. Jag skrattade enkom för att han var så arg, och för att han ställde frågor som jag sen inte fick svara på.

Typ lite så här kändes det:

http://www.youtube.com/watch?v=ODWBwvYOYko

Och till slut kunde jag inte låta bli att skratta. Och han vart som sagt ännu argare.

Till slut tyckte jag inte ens det var komiskt längre utan sa till honom att jag tyckte han var så otrevlig att jag tänkte lägga på. Han skrek då (vilket han i och för sig gjort under en längre period) att "JAAAA, DU HAR VÄL ALDRIG VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE FÖRUT!!". Jag sa att jag inte hade det och hörde hur han fortsatte med någon oändlig harang, när jag lugnt gjorde luren i örat på honom. Han ringde, lite oväntat, inte tillbaka,

Galenskap

Har idag drabbat arbetet.

Min kollega ringde en kund upp en kund som varit något oprecis i sin beställning och möttes av:

"For english press one.....for swedish press 3"

Hon tryckte tre och fick kontakt med en svensk människa som säger följande:

"Vårt koncerspråk är engelska - could you please speak english."

"Well....I pressed three for swedish...?"

"Well, they're not here at the moment."

Min oerhört flexibla kollega fann sig i den fullständigt absurda situationen och de båda knackade vidare på stapplande engelska.

En avbokning kom in. Efter att tidpunkten passerats. Kunden hävdade att det VAR avbokat, eftersom de "strukit över beställningsuppgifterna i sin almanacka". Jo men apselut.

Språkpolisen informerar

Vad är det med den yngre generationen och "de" och "dem"? Jag blir fullständigt galen på såna här inlägg.

"...som körde på tok för fort, i rätten sa dem 170 på 70 väg, när dem krocka med oss va deras hastighet ca 100-110km/h, dem har rött hinner inte bromsa och vet inte vart på vägen han ska försöka åka för att missa oss, då det fanns räcken på båda sidorna. det sluta med att hela bilen kvaddades, den brann, dem fick stänga av hela vägen...."

Förutom alla övriga gramatiska fel; hur kan det vara så svårt att förstå när man ska använda DEM och när man ska använda DE? Att man liksom inte hör att det låter helt mongo med "DEM krocka med oss". Eftersom extremt många av de senare generationerna gör detta fel så undrar jag om det är något slags svenskt lärarsubventionerat totalhaveri i språkkunskap. Kan de inte lära ut vad som är rätt, eller vet de inte själva vad som är rätt? Eller kanske borde jag här skriva; Kan DEM inte lära ut vad som är rätt, eller vet DEM inte själva vad som är rätt?

Om det nu är så svårt - använd då konsekvent "DOM", för bövelen. Eller översätt din mening till engelska och sen tillbaka till svenska. På alla platser du skrivit "they" skriver du DE, och på alla platser du skrivit "them" skriver du DEM.

Merci dit mes pauvres yeux.

Dra på trissor

Från min nya favoritaffär - Zoom. Hade kunnat köpa med mig 10 par.

Iiiii-haa-haaa!! (gnägg)

Har har just varit och tagit bort något som den lilla grekiska(?) farbror doktorn sa hette "keratom". När jag googlar "keratom" får jag träff på olika hästsidor.

Den lilla grekiska (?) farbror doktorn nynnade (under hela mitt besök) på någon för mig okänd zorba, samtidigt som han konstaterade att "Vi behöver ingen bedövning", och därefter raskt klippte bort flärpen med en sax, och sen tryckte en kompress mot ögonlocket.

Jag sa (gnäggade?) att jag inte behövde något plåster och traskade därefter hem med blodet klibbande runt ögat.

Hela havet stormar

Det är precis så det känns på mitt spännande arbete just nu.

Ingen vet någonting och alla irrar runt som blinda höns.

Dagens nyheter (egentligen gårdagens men what the hell) lyder:

En hel avdelning (4 personer) ska flytta in till oss. Jag försökte tvinga fram besked om vad det ska vara bra för eftersom det inte råder någon som helst plats-/rums- brist. Men det gick inte att få veta. Som grädden på moset skulle ett tvåmanna-team flytta in i det då blivande vakanta rummet....FRÅN vårat rum. Helt logiskt.

Och näe, det går verkligen inte att få något som helst besked om vad det ska vara bra för. Så givetvis är alla nu i upplösningstillstånd över vilka som i och med denna flytt kommer att bli bortrationaliserade. För inte ens någon med de vackraste illusionerna tror väl längre att man har någon som helst humanpolitik på företaget.

Och lätt som en liten plätt halkade jag därför raskt in på den andra nyheten:

En alldeles galet stor och supereffektiv (yeah right) rökstation, ja men alltså det heter så, har kommit på plats. Idag. Vi fick veta det igår. INNE I VÄXELN. Sug på den ciggen. Känns verkligen 2011.

Den sägs vara där "på prov under de kommande 3 månaderna". Men så bra! Juni, juli och augusti då alltså. Hur många kommer stå där under de varma månaderna? Och hur många kommer stå där i snöstormen i januari? Och jag bryr mig inte ett skit om hur effektivt helvetet är för jag vet EXAKT hur rökare gör när de fimpat - de går därifrån (som vilken vettig människa som helst) - och ANDAS UT sin askkoppsstinkande andedräkt över oss andra. I dagsläget, när man måste gå en trappa ner och ut, så har den där värsta andedräkten försvunnit när de väl kommer upp igen.

För varje dag som går blir jag mer och mer säker på att jag bara MÅSTE få klart mitt CV och pila därifrån i högsta hastigheten. Det är bara det att det här med CV är så svårt. Jag känner mig oerhört mossig, träig och torr varje gång jag sätter mig och försöker få ihop någonting.

God help me!

Nästan för bra för att vara sant

Så oerhört passande det är att han heter Weiner.

Felbedömning

Hällde ca 3 dL socker över mig själv igår kväll.

Är inte ett dugg sötare idag.

Köpt

Har (nöd)köpt ett par nya skor.

Nödköpt, eftersom det känns som att jag inte kan genomleva en hel sommar till med det enda alternativet (nåja, i stort sett) jumpadojjor.

Nödköpt, dessutom eftersom jag köpte ett par billiga "ballerinaskor" som jag känner mig så där lagom nöjd/missnöjd med. De är rätt trista och rätt osköna men vad ska man ta sig till när man inte hittar "de där" skorna som, uppenbarligen vid det här laget, bara finns i ens eget huvud.

Om sanningen ska fram, kände jag mig mer entusiastisk över storpacket favoritkattmat (ja, inte min då) och storpacket tamponger jag fann inne på Coop.

Men men. Dojjorna kostade typ 350:- så om "de där" skorna dyker upp så ryms de fortfarande i budgeten.

Filmtajm!

Var på bio igår kväll och såg Insidious med mannen.

En klassisk skäckis. Fick rätt starka Poltergiest -vibbar av den. Fast jag har för mig att jag tyckte Poltergeist var läskigare när det begav sig. Å andra sidan var det 1982. Och jag var...hmmm...(nu måste jag tänka)..14-15 år.

Hur som helst. Den var väl kanske lite läskig, men mer läskig av ett sånt där hoppa-fram-ur-garderoben skäl än något annat. Man satt liksom på spänn och väntade på att något skulle hända. Det var DEN typen av läskighet. Och som vanligt blir jag irriterad på att man använder såna extrema stereotyper - mannen är den hårda starka och kvinnan den hysteriska som blir misstrodd. Sååååå nittonhundrafemti liksom.

Summa av kardemumma : Tyckte att El Orfanato (Barnhemmet) var mycket obehagligare. Trots att den led om möjligt ännu mer av nittonhundrafemti-syndromet.

Choklad

Hört

"Men gud vad jag tycker han är snygg, han, den där Hamrén."

Balkonghäng före jobbet

BfHSäÖ

Jag tror jag måste skaffa mig ett nytt jobb.

Av flera skäl, men ett av mina större (idag, sånt växlar) är att folk är så oförmögna att skicka / svara på mail. Jag blir galen!!

Jag tror dessutom att det är starkt förknippat med den enorma bristen på information som dessutom råder. Det gör mig ännu mera galen. Man får oftast inte höra A. Däremot kan det hända att man får höra talas om B, fast då oftast inte från en säker källa. Ofta är det dessutom inte ett stor B utan ett litet och osäkert b som kan, om det vill sig illa, vara inklämt mellan diverse apostrofer eller citattecken.

Ibland inträffar C utan vare sig A eller B har hörts av. Ibland får man klart för sig att man missat hela alfabetet. Och allt detta hemlighetsmakeri för att....för att...för att...? Vem vet. Troligtvis bara det fåtal individer som har hela alfabetet framför sig.

Myspys

Det hördes ett "plupp"-ljud när katten satte sig på det hårda golvet.

Hon reste sig, såg lite besvärad ut, och satte sig igen.

"Pu-plupp".

Jag började förstå vad som stod på.

Mycket riktigt. Ett hel julgransuppsättning med torkade kulor satt fast i rumpan.

Under vilda protester togs de bort.

Jag avslutade med att kliva på, och rejält trycka till en av "julgranskulorna" som ramlat av i förskott.

Som vanligt

Som vanligt, har jag högtflygande planer inför en ledig dag.

Som vanligt blev det ett tveksamt litet skutt.

Sitter därför här med lite ågren. Jag "borde ha" så mycket, och en dag har bara runnit förbi.

Men jag HAR diskat. Jag HAR varit och handlat. Jag HAR lagat mat. Jag HAR tvättat. Det gör jag förresten fortfarande.

Emellan dessa betungande göromål har jag suttit här, väl förankrad i soffan och klappat laptopens tangentbord. Gulle dig.

Genus

Herregud!

Läste nyss en artikel i Aftonbladet om en familj i Canada som valt att inte avslöja könet på sin minsting för omvärlden, bara för de allra närmaste. Bara för att de vill att barnet inte ska behöva tryckas in i någon könsroll.

Och jag häpnas över hur dumma i huvet folk är, i kommentarsfältet.

"Män är skapade till män och kvinnor till kvinnor och det är faktiskt biologiskt och går inte att göra någonting åt och....." bla bla bla.

Vad är det som är så svårt att förstå? Varför måste man vara på ett speciellt sätt bara för att man råkar tillhöra ett kön?

Och varför i himmelens namn kommer barnet bli mobbat? Precis som om mamma, pappa, syskon och nära anhöriga vet könet men sen vägrar att tala om det för barnet när h*n frågar. Eller som om barnet själv inte kommer att upptäcka vilket kön h*n tillhör när h*n börjar närma sig den ålder när självuppfattning kommer in i medvetandet, vid kanske 3-4 års ålder. För vilka barn i 3-årsåldern intresserar sig över huvud taget om sina lekkamraters kön?

Och nu är det någon galen debatt på tv också om genusfrågor.

Högsta poäng går till damen i blått med de fullständigt overkliga läpparna.

Fastlöksvägen

Jag sneglade på ett kvitto jag fått från Höganäs. Enligt dem bodde jag på Fastlöksvägen. "Fastlök?" Hur tänkte de nu? Vad är en "Fastlök"? Varför är det så svårt med Fastlag? Å andra sidan - Fastlag? Vad är det? Hur många vet? Inte så många gissar jag. Jag har länge förstått att det har något med högtider att göra eftersom vägen ligger i ett kvarter med andra högtidsvägar.

Så här är det;

"...för det är inte sant, för det är inte sant, för där emellan kommer fastan!"

Efter julen, före påsken. Då skulle det fastas. Men INNAN man fastade skulle man svulla. Det var det som kallades Fastlagen. Tre dagar höll det på - man inledde med Fastlagssöndagen och avslutade med Fettisdagen.

Så nu vet vi det. På Fastlagsvägen är det tänkt att man ska svulla.

Häpp.

och så efter

Före

Det gick fel, men blev rätt

Min plan inför denna morgon var att sova till MINST 10 eftersom jag sovit galet dåligt de senaste nätterna. Turligt nog kunde jag inte sova i morse och gick därför upp ca 08:00 och tog en dusch och klädde på mig.

"Turligt" eftersom det ca 09:00 ringde på dörren och utanför stod kakelkillen som kommit för att fixa fogarna.

Point of no return

Efter en hel del velande sitter nu kaklet på köksväggen.

Det är rött.

Just nu väldigt rött, eftersom det är helt och fullt exponerat och naket.

Jag sitter i soffan och sneglar ut mot köket gång på gång. Jaa, det är fortfarande rött, tänker jag varje gång. Rött.

Rött, rött rött. Och så ler jag lite. Kanske ett galenskapsleende. Kanske ett förnöjt leende. Vem vet?

Hypnotisören

Boken närmar sig sitt slut. Varannan kväll somnar jag och vaknar senare av att "någon pratar i mina öron". Varannan ligger jag på helspänn och lyssnar och väntar på upplösningen.

Igår var en sån kväll när jag låg på helspänn. Sista kapitlet.

"....de följer spåren i snön som...."

Helt tyst.

Va faaaaan! Ljudboken är "trasig" i sista jävla kapitlet!

Jag tror inte mina öron. I dubbel bemärkelse.

Söndagssummering

Det har snart gått en hel helg och jag har inte öppnat jobbmailen sedan i fredags kväll.

Det går framåt.

Igår skulle det regna. Jag planerade därför inomhusaktivitet. Det blev sol.

Just därför funderade jag en stund över om jag borde planera en utomhusaktivitet inför idag. Planeringen kom av sig. Men vad gör det. Inte för att det regnar idag heller men det är ju många osäkra nyanser grått.

Vad var det förresten för skräp som vann igår?

Jag vet inte vad som var bäst men det var definitivt inte den där låten.

Ligger förresten Azerbaijan över huvud taget i Europa? Eller Georgien? Armenien? Varför får Israel vara med men inte Syrien och Libanon? Jag fattar inte riktigt.

Straxt blir det tvättstuga. Hurra.

För nära

Det har börjat en människa på mitt jobb för ett kort tag sen som utmärker sig på ett lite oväntat och, för mig, oerhört obehagligt sätt. Varje gång hon kommer fram för att rådfråga i något ärende ställer hon sig ENORMT nära. Jag vill inte ens ha mina närmaste vänner så nära som hon kommer och jag blir sjukt störd på det här. Jag antar att jag helt enkelt borde säga till. "Alltså ursäkta, men nu kommer du lite väl långt in i min personliga sfär." Men jag kommer liksom av mig och blir alldeles kallsvettig. "Tänker hon kyssa mig på halsen eller vad kommer att hända?" går genom mitt huvud. Och nej - det är inte mig hon är ute efter. Min närmaste kollega upplever samma sak. Eller i och för sig....hon kanske vill "ha" oss?

Halvtidsresultat

Rött kakel ! - Rött kakel ?, 4-3.

Ajm Skejting

Har varit på rundtur i söderförort och handlat lite blomster och kryddor till balkongen.

Var också och tittade på nya beslag till köket, men jag vette fanken. Känns som om det beror på vad man gör med själva luckorna. Ungefär som jag känner för det mesta med köket just nu.

"Vette fanken."

Rött kakel? Vette fanken. Men jag tror jag kör det ändå. Ibland måste man bara släppa sargen och skejta iväg som någon så f(m)yndigt skrev härom dagen.

p.s.

Jag kommer säkert hinna ändra mig fram och tillbaka om kaklet ca 2000 gånger fram tills den 17 maj, så jag kanske fegar ur och så blir det tråkigt vitt i slutänden i alla fall.

Nu händere grejer sö!

Eller. Den 17 och 18 maj närmare bestämt.

Då blir det klinkrat (här föreslog stavningskontrollen "klitoris") på balkongen och kaklat i köket. Måste bara bestämma vad för kakel i köket. Det kom så att säga lite hastigt på. Att lägga klinkers på balkongen hade vi redan bestämt, men Andreas passade på att fråga hur mycket klinkraren (stavningskontrollen ger här förslaget"Karolina", hade just för mig att han hette Mattias) skulle ha för att även kakla om i köket. Han passade på när jag var på jobbet så klart. Och så bestämde han sig på lilla ögonblicket för att vi även ska genomföra den förändringen. Lite så där ad hoc.

Kakelförslag emottages om andan hos nån faller på.

Herman Sätherberg måste verkligen ha längtat

Det finns förresten inte mindre än sex (!) verser av Längtan till landet.

När man kommer till sista versen har höstlöven börjat falla.

Längtan till landet

Idag ska man stå runt en brasa och i stämmor sjunga "Vintern raaaaaaasat...."

Jag tittar ut genom fönstret och ser mest grönt och körsbärsblommor. Känns rätt långt ifrån ett "Vintern raaaaaasat..." måste jag säga.

Jag kommer nog inte stå vid någon brasa och sjunga stämsång hur som helst. Jag är för trött. Det är för långt. Det blir för sent (jag ska upp 6 i morgon). Det är för kallt. Men framför allt känner jag mig inte ordentligt uppsjungen. Jag har för lite stämsång i mitt liv nu för tiden.

Jag kommer nog ägna kvällen åt att försöka förinta finnen på näsan i stället. Den har börjat ta för djävla mycket plats i mitt liv nu.

Räddhågset

Det sista som hände igår innan jag gick hem från jobbet var att en förare blev (är..snarare) galen och jag fick för mig att jag inte borde gå ensam hem genom skogsdungen upp till Åsen.

Den snälla mannen kom och mötte utanför arbetsplatsen. Av den galne syntes intet.

Nu är det (snart) sommar

Igår, på självaste påskaftonen, städades hela lägenheten och balkongen. Tänkte att det var lika bra när energin plötsligen föll över mig. I och för sig städade jag inte balkongen, det gjorde Andreas. Med högtryck. Det finns en del fördelar med att ha balkongen längst ner...

Sen plockade vi ner utemöblerna från vinden, lagade abborre med jämtsås och kokt potatis och åt middag på den skinande balkongen. Årets första uteätarkväll. Lite infravärme behövdes men i alla fall.

Kom (inte) hem

Härom kvällen gick min digitalbox sönder. Bara sådär. Och precis innan något jag absolut ville se på TV. Jag försökte ringa Comhems support (eftersom jag inte då visste att det var fel på boxen), och h e r r e g u d.... Vad handlar det om? "Tryck 1, tryck 2, tryck 4, tryck 1, tryck 8, tryck 2, tryck 1, tryck 198....." Man loopas runt och kommer aldrig till en människa.

Andreas kom hem och provade talvarienten i stället; "ja, ja, nej, nej, nej, *suck*, nej, nej, ja, nej, ja, nej, nej, nej.....men ge er nu!, nej, ja, nej, - JAG VILL PRATA MED EN RIKTIG MÄNNISKA!".

Jag vet inte hur han gjorde men han fick slutligen prata med en riktig människa. Efter ett par korta frågor, där "vad är det för modell på boxen", verkade vara nyckeln för att kunna konstatera att boxen var no more. Jag misstänker därför att de är programmerade att döden dö efter en viss tid.

Ny box skulle komma om 3-5 arbetsdagar. "Jaha, man kan inte hämta den nya någonstans", frågade Andreas. Det kunde man inte. Fast man kunde i och för sig åka och få en för samma pris hos Onoff eller Elgiganten eller Mediamarkt eller......om man bara uppgav att man var Comhemkund....(????)

Vi åkte till Elgiganten. De ville ha mer för boxen om man hade ett befintligt abonnemang som ville förlänga. Det var bara nya kunder som fick det lägre priset (!!?!). När jag påtalade att Comhem givit mig det lägre priset om jag valt att få boxen hemskickad, ändrade försäljaren priset till det lägre (??!).

I samma veva som boxinköpet gjordes, gjorde jag ett stödinköp till arbetsplatsen. Jag hade fått i uppdrag att köpa såna där adresslappar man klistrar på kuvert. Jag köpte två olika varianter, cirka 100 lappar i varje paket.

"Då blir det 946 kronor.", sa han i kassan. Jag höll på att svimma. Tillbaka på jobbet konstaterade jag torrt att det var tur att man inte var black på kontot när man gjorde smärre inköp till kontoret. Jag trodde min chef skulle trilla av stolen när jag sa vad det kostat.

Idag har jag

a) varit, för dagen, oerhört välklädd.

b) gått och gått och gått.

c) köpt en nya axelväska.

d) känt igen folk gång på gång.

e) fått en känsla av att folk stirrat på mig.

ABCDEF

Om man tycker något är obehagligt så ska man ju utsätta sig för situationen och sen ska man känna att "tänk att jag oroat mig för det där", och "nu känns det mycket bättre, när jag vågade".

Om man inte känner så - vad har man då för bokstavskombination?

Penrose Place

En sak som förbryllat mig sedan barnsben är triangeln Sparbanksvägen - Lotterivägen - Valutavägen.

Valutavägen består nämligen av en relativt brant backe, men både Lotterivägen och Sparbanksvägen förefaller (i mina ögon) vara helt plana.

Jag inser att det är en synvilla men ändå kan jag inte låta bli att alltid när jag passerar hörnet Lotterivägen - Sparbanksvägen, titta in på Lotterivägen i ett försök att avgöra lutningen.

Det känns som jag är en äkta Penrosetrappa på spåret.

Red Cat Alert

Det märks att det är vår. Gång på gång på gång får vi besök. Gärna mitt i natten utbrister kriget. På insidan av fönstren välter vi hela världen. På utsidan tittas det bara storögat in. Historien upprepar sig, från år till år. Föremålen växlar dock. I år är vi röd och bor i huset mitt emot och heter Kattis.

Lurad

Saxat från Aftonbladet

Lite roligt är det väl i alla fall att det bredvid artikeln om hur man lurar folk på pengar, har just en sån annons. Inte för att det står att man absolut får en iMac eller iPad....man har ju trots allt bara chansen att vinna en, men jag kan ju gissa hur mycket annat junk man absolut får.

Kanske för att det är sol idag?

Idag har jag varit hos tandläkaren som konstaterade att mina tänder (fortfarande) var färska och fina. Så pass faktiskt att han tyckte att det var onödigt att jag kom en gång om året. Så nu blir det om 1½ år nästa gång. Vi är alla glada. Jag, mina tänder och min plånbok.

På väg till min tandis tog jag den spårbundna kollektivtrafiken. Vid Hornstull gjorde föraren en utrop om att "ordningsvakterna ska nu göra en trygghetskontroll och det beräknas ta cirka två minuter". Tio sekunder senare stängdes dörrarna och vi åkte iväg precis som vanligt. Jag fattar fortfarande ingenting.

Eftersom jag var i oändligt god tid till tandläkaren så tog jag en sväng in på Åhlens vid Östermalmstorg innan. På väg upp med en rulltrappa "mötte" jag någon ur personalen som var på väg i motsatt riktning med en rulltrappa - "Hejhej!! hojtade hon glatt till mig över räckena. Alltså jag förstår när personalen säger hej när man kommer in på deras avdelning, men det här var en lite annorlunda serviceapproache.

Katten är (har blivit? har alltid varit?) senil och fattar inte att man måste äta om man inte ska få sockerfall. Vi har haft evinnerliga problem. Tills nu. När jag ställt matskålen mitt i hennes här-går-jag-min-rond-en-gång-i-timmen-väg. Nu är det som att hon kommer på att "mm...kolla här e nåt som går å äta" och plötsligen äter hon duktigt upp hela frukost- och middagsransonerna. Vi lever nu med en matskål som står bokstavligen, på flera sätt, i vägen.

Märkligt nog

..är det molnigt idag. Och jag som tänkt jobba. Det måste vara något fel.

Igår var jag i och för sig ledig och då var det lite sol. Å andra sidan sabbade en granne mina planer genom att sno just den tvättiden JAG hade tänkt ta (10-13). Jag fick sålunda ta den överblivna (och efterblivna) tiden 13-16. Världens sämsta tid en solig dag.

Som kronan på verket så tvättade samma människa efter mig (igen!) och kunde inte låta min tvätt vara kvar i torktumlaren tills min tvättid var slut (dvs tvättiden + en timmes torktid), utan tog ut den innan.

Är det en utdöd allmänkunskap? Tvättid + en timmes torktid efter det?

Apropå att vara minnesmästare

Jag tror jag har någon typ av (psyko)somatisk alzheimers. Ibland reser sig min kropp upp ur soffhörnet och går ut i köket för att.....ja vad då? Jag vet verkligen inte. Det är där vi har problemet. Varför reste jag mig överhuvudtaget?

Jag tror jag är a little bit now-now.

Jag minns. Ingenting.

Härom dagen läste jag någonstans någonting om Cat Stevens. Jag kommer inte ihåg mycket mer än så. Och att det framgick att han gjort en låt med titeln "Where do children play" (jag är inte så stor på Cat Stevens...). Jag tänkte att det var svart humor att peddo-Cat hade skrivit en sån låt. (O)Passande så att säga.

Idag kom jag på att peddot inte är Cat Stevens, utan Gary Glitter. Mina kunskaper i engelska popstjärnor från 70-talet är med andra ord inte bara tämligen begränsade utan även fluktuerande.

Jag måste också medge att jag är lite besviken över att det inte var Gary som skrivit låten.

Sär läsa

Den mentala gallan slutar inte bara för att jag stänger laptoppen. Oh nej. Den förföljer mig ner under täcket. För att jaga gallan på flykt lyssnar jag på ljudböcker i nattens sena timma.

Just nu - Den fördömde - av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt.

Eller borde jag kanske särskriva Rosen Feldt?

Det kan man åtminstone tro att man ska om man lyssnar på uppläsaren.

Han envisas med att kalla huvudpersonen Sebastian Berg-Man. Alltså som om Sebastian var en man från bergen. Och vid ett tillfälle åker man till Eskils Tuna. Som att det är Eskil som äger Tuna.

O troligt.

På tv punkt nu

Ikväll sitter jag i soffan och tuggar i mig tv-tragik på bästa sändningstid. Ensam, är väl bäst att tillägga. Hade mannen varit hemma hade han tvingat mig att byta kanal.

Jobbjägaren och sen Lyxfällan. Synd att Du är vad du äter går samma tid som Jobbjägaren. Verkligen synd.

Att spy

Nä. Nu har jag tröttnat på anonymiteten i den fördolda bloggvärlden. Nu kommer jag ut ur garderoben igen!

Jag valde med omsorg layouten då jag tyckte att temat harmoniserade väl med det valda namnet. Namnet valdes givetvis också med omsorg.

Men jämna mellanrum avser jag att här spy ur mig de orättvisor som universum belastar mina axlar med. Och så lite annat. Lite förortsromantik - lite universum.

Första spyan handlar om kollegans och tillika dagens mentala krashlandning:

"Vad betyder APR?!?.....ANNIKA!! VAD betyder APR??!"

"...eh..april.."