Valutavägen består nämligen av en relativt brant backe, men både Lotterivägen och Sparbanksvägen förefaller (i mina ögon) vara helt plana.
Jag inser att det är en synvilla men ändå kan jag inte låta bli att alltid när jag passerar hörnet Lotterivägen - Sparbanksvägen, titta in på Lotterivägen i ett försök att avgöra lutningen.
Det känns som jag är en äkta Penrosetrappa på spåret.
1 kommentar:
det där fårnte jag heller ihop!
Skicka en kommentar