torsdag 26 maj 2011

Genus

Herregud!

Läste nyss en artikel i Aftonbladet om en familj i Canada som valt att inte avslöja könet på sin minsting för omvärlden, bara för de allra närmaste. Bara för att de vill att barnet inte ska behöva tryckas in i någon könsroll.

Och jag häpnas över hur dumma i huvet folk är, i kommentarsfältet.

"Män är skapade till män och kvinnor till kvinnor och det är faktiskt biologiskt och går inte att göra någonting åt och....." bla bla bla.
Vad är det som är så svårt att förstå? Varför måste man vara på ett speciellt sätt bara för att man råkar tillhöra ett kön?
Och varför i himmelens namn kommer barnet bli mobbat? Precis som om mamma, pappa, syskon och nära anhöriga vet könet men sen vägrar att tala om det för barnet när h*n frågar. Eller som om barnet själv inte kommer att upptäcka vilket kön h*n tillhör när h*n börjar närma sig den ålder när självuppfattning kommer in i medvetandet, vid kanske 3-4 års ålder. För vilka barn i 3-årsåldern intresserar sig över huvud taget om sina lekkamraters kön?

Och nu är det någon galen debatt på tv också om genusfrågor.
Högsta poäng går till damen i blått med de fullständigt overkliga läpparna.


Inga kommentarer: