Från den ljusa sidan

Idag har jag springit (som jag sa när jag var liten). Det gick över förväntan. Ingen monstertid men jag orkade springa hela den långa vägen (2,2 km) och höften gjorde varken mer eller mindre ont än vad den gör dagligen. Jag antar att det är dags att börja vänja sig vid diverse krämpor. Halva livet har ju trots allt gått.