Herman Sätherberg måste verkligen ha längtat

Det finns förresten inte mindre än sex (!) verser av Längtan till landet.

När man kommer till sista versen har höstlöven börjat falla.

Längtan till landet

Idag ska man stå runt en brasa och i stämmor sjunga "Vintern raaaaaaasat...."

Jag tittar ut genom fönstret och ser mest grönt och körsbärsblommor. Känns rätt långt ifrån ett "Vintern raaaaaasat..." måste jag säga.

Jag kommer nog inte stå vid någon brasa och sjunga stämsång hur som helst. Jag är för trött. Det är för långt. Det blir för sent (jag ska upp 6 i morgon). Det är för kallt. Men framför allt känner jag mig inte ordentligt uppsjungen. Jag har för lite stämsång i mitt liv nu för tiden.

Jag kommer nog ägna kvällen åt att försöka förinta finnen på näsan i stället. Den har börjat ta för djävla mycket plats i mitt liv nu.

Räddhågset

Det sista som hände igår innan jag gick hem från jobbet var att en förare blev (är..snarare) galen och jag fick för mig att jag inte borde gå ensam hem genom skogsdungen upp till Åsen.

Den snälla mannen kom och mötte utanför arbetsplatsen. Av den galne syntes intet.

Nu är det (snart) sommar

Igår, på självaste påskaftonen, städades hela lägenheten och balkongen. Tänkte att det var lika bra när energin plötsligen föll över mig. I och för sig städade jag inte balkongen, det gjorde Andreas. Med högtryck. Det finns en del fördelar med att ha balkongen längst ner...

Sen plockade vi ner utemöblerna från vinden, lagade abborre med jämtsås och kokt potatis och åt middag på den skinande balkongen. Årets första uteätarkväll. Lite infravärme behövdes men i alla fall.

Kom (inte) hem

Härom kvällen gick min digitalbox sönder. Bara sådär. Och precis innan något jag absolut ville se på TV. Jag försökte ringa Comhems support (eftersom jag inte då visste att det var fel på boxen), och h e r r e g u d.... Vad handlar det om? "Tryck 1, tryck 2, tryck 4, tryck 1, tryck 8, tryck 2, tryck 1, tryck 198....." Man loopas runt och kommer aldrig till en människa.

Andreas kom hem och provade talvarienten i stället; "ja, ja, nej, nej, nej, *suck*, nej, nej, ja, nej, ja, nej, nej, nej.....men ge er nu!, nej, ja, nej, - JAG VILL PRATA MED EN RIKTIG MÄNNISKA!".

Jag vet inte hur han gjorde men han fick slutligen prata med en riktig människa. Efter ett par korta frågor, där "vad är det för modell på boxen", verkade vara nyckeln för att kunna konstatera att boxen var no more. Jag misstänker därför att de är programmerade att döden dö efter en viss tid.

Ny box skulle komma om 3-5 arbetsdagar. "Jaha, man kan inte hämta den nya någonstans", frågade Andreas. Det kunde man inte. Fast man kunde i och för sig åka och få en för samma pris hos Onoff eller Elgiganten eller Mediamarkt eller......om man bara uppgav att man var Comhemkund....(????)

Vi åkte till Elgiganten. De ville ha mer för boxen om man hade ett befintligt abonnemang som ville förlänga. Det var bara nya kunder som fick det lägre priset (!!?!). När jag påtalade att Comhem givit mig det lägre priset om jag valt att få boxen hemskickad, ändrade försäljaren priset till det lägre (??!).

I samma veva som boxinköpet gjordes, gjorde jag ett stödinköp till arbetsplatsen. Jag hade fått i uppdrag att köpa såna där adresslappar man klistrar på kuvert. Jag köpte två olika varianter, cirka 100 lappar i varje paket.

"Då blir det 946 kronor.", sa han i kassan. Jag höll på att svimma. Tillbaka på jobbet konstaterade jag torrt att det var tur att man inte var black på kontot när man gjorde smärre inköp till kontoret. Jag trodde min chef skulle trilla av stolen när jag sa vad det kostat.

Idag har jag

a) varit, för dagen, oerhört välklädd.

b) gått och gått och gått.

c) köpt en nya axelväska.

d) känt igen folk gång på gång.

e) fått en känsla av att folk stirrat på mig.

ABCDEF

Om man tycker något är obehagligt så ska man ju utsätta sig för situationen och sen ska man känna att "tänk att jag oroat mig för det där", och "nu känns det mycket bättre, när jag vågade".

Om man inte känner så - vad har man då för bokstavskombination?

Penrose Place

En sak som förbryllat mig sedan barnsben är triangeln Sparbanksvägen - Lotterivägen - Valutavägen.

Valutavägen består nämligen av en relativt brant backe, men både Lotterivägen och Sparbanksvägen förefaller (i mina ögon) vara helt plana.

Jag inser att det är en synvilla men ändå kan jag inte låta bli att alltid när jag passerar hörnet Lotterivägen - Sparbanksvägen, titta in på Lotterivägen i ett försök att avgöra lutningen.

Det känns som jag är en äkta Penrosetrappa på spåret.

Red Cat Alert

Det märks att det är vår. Gång på gång på gång får vi besök. Gärna mitt i natten utbrister kriget. På insidan av fönstren välter vi hela världen. På utsidan tittas det bara storögat in. Historien upprepar sig, från år till år. Föremålen växlar dock. I år är vi röd och bor i huset mitt emot och heter Kattis.

Lurad

Saxat från Aftonbladet

Lite roligt är det väl i alla fall att det bredvid artikeln om hur man lurar folk på pengar, har just en sån annons. Inte för att det står att man absolut får en iMac eller iPad....man har ju trots allt bara chansen att vinna en, men jag kan ju gissa hur mycket annat junk man absolut får.

Kanske för att det är sol idag?

Idag har jag varit hos tandläkaren som konstaterade att mina tänder (fortfarande) var färska och fina. Så pass faktiskt att han tyckte att det var onödigt att jag kom en gång om året. Så nu blir det om 1½ år nästa gång. Vi är alla glada. Jag, mina tänder och min plånbok.

På väg till min tandis tog jag den spårbundna kollektivtrafiken. Vid Hornstull gjorde föraren en utrop om att "ordningsvakterna ska nu göra en trygghetskontroll och det beräknas ta cirka två minuter". Tio sekunder senare stängdes dörrarna och vi åkte iväg precis som vanligt. Jag fattar fortfarande ingenting.

Eftersom jag var i oändligt god tid till tandläkaren så tog jag en sväng in på Åhlens vid Östermalmstorg innan. På väg upp med en rulltrappa "mötte" jag någon ur personalen som var på väg i motsatt riktning med en rulltrappa - "Hejhej!! hojtade hon glatt till mig över räckena. Alltså jag förstår när personalen säger hej när man kommer in på deras avdelning, men det här var en lite annorlunda serviceapproache.

Katten är (har blivit? har alltid varit?) senil och fattar inte att man måste äta om man inte ska få sockerfall. Vi har haft evinnerliga problem. Tills nu. När jag ställt matskålen mitt i hennes här-går-jag-min-rond-en-gång-i-timmen-väg. Nu är det som att hon kommer på att "mm...kolla här e nåt som går å äta" och plötsligen äter hon duktigt upp hela frukost- och middagsransonerna. Vi lever nu med en matskål som står bokstavligen, på flera sätt, i vägen.

Märkligt nog

..är det molnigt idag. Och jag som tänkt jobba. Det måste vara något fel.

Igår var jag i och för sig ledig och då var det lite sol. Å andra sidan sabbade en granne mina planer genom att sno just den tvättiden JAG hade tänkt ta (10-13). Jag fick sålunda ta den överblivna (och efterblivna) tiden 13-16. Världens sämsta tid en solig dag.

Som kronan på verket så tvättade samma människa efter mig (igen!) och kunde inte låta min tvätt vara kvar i torktumlaren tills min tvättid var slut (dvs tvättiden + en timmes torktid), utan tog ut den innan.

Är det en utdöd allmänkunskap? Tvättid + en timmes torktid efter det?

Apropå att vara minnesmästare

Jag tror jag har någon typ av (psyko)somatisk alzheimers. Ibland reser sig min kropp upp ur soffhörnet och går ut i köket för att.....ja vad då? Jag vet verkligen inte. Det är där vi har problemet. Varför reste jag mig överhuvudtaget?

Jag tror jag är a little bit now-now.

Jag minns. Ingenting.

Härom dagen läste jag någonstans någonting om Cat Stevens. Jag kommer inte ihåg mycket mer än så. Och att det framgick att han gjort en låt med titeln "Where do children play" (jag är inte så stor på Cat Stevens...). Jag tänkte att det var svart humor att peddo-Cat hade skrivit en sån låt. (O)Passande så att säga.

Idag kom jag på att peddot inte är Cat Stevens, utan Gary Glitter. Mina kunskaper i engelska popstjärnor från 70-talet är med andra ord inte bara tämligen begränsade utan även fluktuerande.

Jag måste också medge att jag är lite besviken över att det inte var Gary som skrivit låten.

Sär läsa

Den mentala gallan slutar inte bara för att jag stänger laptoppen. Oh nej. Den förföljer mig ner under täcket. För att jaga gallan på flykt lyssnar jag på ljudböcker i nattens sena timma.

Just nu - Den fördömde - av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt.

Eller borde jag kanske särskriva Rosen Feldt?

Det kan man åtminstone tro att man ska om man lyssnar på uppläsaren.

Han envisas med att kalla huvudpersonen Sebastian Berg-Man. Alltså som om Sebastian var en man från bergen. Och vid ett tillfälle åker man till Eskils Tuna. Som att det är Eskil som äger Tuna.

O troligt.

På tv punkt nu

Ikväll sitter jag i soffan och tuggar i mig tv-tragik på bästa sändningstid. Ensam, är väl bäst att tillägga. Hade mannen varit hemma hade han tvingat mig att byta kanal.

Jobbjägaren och sen Lyxfällan. Synd att Du är vad du äter går samma tid som Jobbjägaren. Verkligen synd.

Att spy

Nä. Nu har jag tröttnat på anonymiteten i den fördolda bloggvärlden. Nu kommer jag ut ur garderoben igen!

Jag valde med omsorg layouten då jag tyckte att temat harmoniserade väl med det valda namnet. Namnet valdes givetvis också med omsorg.

Men jämna mellanrum avser jag att här spy ur mig de orättvisor som universum belastar mina axlar med. Och så lite annat. Lite förortsromantik - lite universum.

Första spyan handlar om kollegans och tillika dagens mentala krashlandning:

"Vad betyder APR?!?.....ANNIKA!! VAD betyder APR??!"

"...eh..april.."