Kanske för att det är sol idag?

Idag har jag varit hos tandläkaren som konstaterade att mina tänder (fortfarande) var färska och fina. Så pass faktiskt att han tyckte att det var onödigt att jag kom en gång om året. Så nu blir det om 1½ år nästa gång. Vi är alla glada. Jag, mina tänder och min plånbok.

På väg till min tandis tog jag den spårbundna kollektivtrafiken. Vid Hornstull gjorde föraren en utrop om att "ordningsvakterna ska nu göra en trygghetskontroll och det beräknas ta cirka två minuter". Tio sekunder senare stängdes dörrarna och vi åkte iväg precis som vanligt. Jag fattar fortfarande ingenting.

Eftersom jag var i oändligt god tid till tandläkaren så tog jag en sväng in på Åhlens vid Östermalmstorg innan. På väg upp med en rulltrappa "mötte" jag någon ur personalen som var på väg i motsatt riktning med en rulltrappa - "Hejhej!! hojtade hon glatt till mig över räckena. Alltså jag förstår när personalen säger hej när man kommer in på deras avdelning, men det här var en lite annorlunda serviceapproache.

Katten är (har blivit? har alltid varit?) senil och fattar inte att man måste äta om man inte ska få sockerfall. Vi har haft evinnerliga problem. Tills nu. När jag ställt matskålen mitt i hennes här-går-jag-min-rond-en-gång-i-timmen-väg. Nu är det som att hon kommer på att "mm...kolla här e nåt som går å äta" och plötsligen äter hon duktigt upp hela frukost- och middagsransonerna. Vi lever nu med en matskål som står bokstavligen, på flera sätt, i vägen.