Såg ett avsnitt av "Sol, fest och oroliga föräldrar" igår. Antagligen första och sista gången jag såg det.
Blir alltid lika fascinerad av föräldrar, i det här fallet mammor, som alltid lyckas se det goda i sitt eget barn. Alltid. Alldeles oavsett att han står och skriker "Supa, slåss och knulla horor!" i kör med sina kompisar. Eller att han står och kissar på balkonggolvet. "Det är fina killar, allihop." säger hon och ler rart mot kameran.
Är det något biologiskt? Att man har något sorts eget-barn-filter som slås på liksom? Guess so.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar