Jag vill ha mer knark!

Idag gjordes ytterligare ett besök hos tandtrollsdoktorn.
"Vill du ha bedövning?" frågade den snälla doktorn.
"Ja tack." sa jag efter noga övervägande.

Men nu är det så här. Jag har börjat misstänka att det eventuellt gör mest ont att få själva bedövningssprutan. Herre jösses jäklar vad det ilar i hela huvet när nålen träffar den rätta nerven.
Sen var det ju det här med själva bedövningen i sig..... "har bedövningen börjat verka?"....."nope, däremot börjar jag höra väldigt illa på ena örat nu, och det liksom domnar lite där...." ...."jaha! hur många hål i örat vill du ha? vi kan ju passa på nu.", sa käftisen glatt. Sen började han borra. Lagom till att jag var klar kände jag inte längre min underläpp; Och när jag var på väg till jobbet nån halvtimme senare började jag få tillbaka känseln. Jag tror jag behöver en högre dos av vad det nu är de har i den där sprutan.

Något annat som gör förbenat ont är alla pryttlar de ska trycka in i käften på en där man ligger. Det är slangar och klamrar och gud vet vad som sliter och rycker i mitt stackars obedövade tandkött.

Och så gör det ont när man ska betala.
Skitont.

Saxat från facebook

En av de vanliga "skicka-vidare-grejorna" på fejjan. God. Jag fick nästan en stroke av att läsa det här.



Stroke har en ny indikator! De säger om du vidarebefordrar detta till tio personer, du har en chans att rädda ett liv. Kommer ni att skicka detta tillsammans? Blodproppar/slag – De har nu en fjärde indikator, tungan:

Under en BBQ, snubblade en kvinna och tog en liten nedgång - hon försäkrade alla att hon var bra (de erbjöd sig att ringa sjukvårdare) ... hon sa att hon bara hade trippade över en ”

tegelsten” på grund av hennes nya skor.

Hon fick en ny tallrik med mat. Fast hon verkade lite skakig, fortsatte Jane att njuta utav resten av kvällen.

Janes make underrättas senare att hans fru hade tagits till sjukhuset - (kl 6:00 Jane gick bort.) Hon hade drabbats av en stroke på grillen. Hade de vetat hur att identifiera tecken på en stroke, kanske Jane skulle vara med oss i dag. Vissa dör inte. De hamnar i ett hjälplöst, hopplöst tillstånd i stället.

Det tar bara en minut att läsa detta.

En neurolog säger att han kan hjälpa ett stroke offer inom 3 timmar, då kan han helt motverka effekterna av en stroke. Han sa att tricket var att få en stroke patient diagnostisera.


Lär!

Ibland symptom på en stroke är svåra att identifiera. Tyvärr stavar bristande kunskaper katastrof. Den strokepatient kan drabbas av allvarliga hjärnskador när folk i närheten misslyckas att känna igen symptomen på stroke.

Nu läkarna säger en åskådare kan känna igen en stroke genom att ställa tre enkla frågor:

S * Be individen att le.

T * Be personen att prata och tala

Enkel mening (sammanhängande)
(Dvs. Kyckling soppa)

R * Be honom eller henne att höja båda armarna.

Om han eller hon har problem med någon av dessa uppgifter, ring nödnumret omedelbart och beskriva de symptom som till avsändaren.

Ny tecken på stroke -------- Stick ut tungan

OBS: Ett annat "tecken" av en stroke är: Be personen att "sticka" ut tungan. Om tungan är

"Krokig", om det går till den ena eller den andra som också är ett tecken på en stroke.

En kardiolog säger att om alla som får detta meddelande, skickar det till 10 personer, kan du räkna med att åtminstone ett liv kommer att sparas.


Jag har gjort min del. Kommer du?

117 43

Speglingar

    

Grillat är godast

Är jag självmordsbenägen?

Man kan ju undra eftersom jag glatt tackade jag till en tur med syrran till IKEA.
Men det hela avlöpte precis så smidigt som jag inte trodde att det skulle.

Systern köpte bla ett köksbord och jag köpte de sedvanliga brukarna och örngotten som bara vinkar till en från hyllan där de står/ligger och som man inte alls visste att man behövde när man gick in genom entrédörrarna. Den slickepott jag faktiskt var ute efter fick inte följa med hem. Den var alldeles för underlig.

Eftersom bordet var för stort och tungt att ta på t-banan så beställde förresten syrran hemkörning. Och då visade det sig att även kassen med hennes sedvanliga pinaler (glas, tårtfat, galgar etc) fick följa med bordet. Det hade jag ingen aaaaaaning om. Att man kunde få det hemkört i samma veva. Vilken lyx!

Vi är inte rädda, vi kan flyga

Är det inte väldigt surt att ett 66 år gammalt företag hotas av konkurs för att kofösarföretag ger sig in i branchen och dumpar priserna?
Vi köper dyra kläder, dyra skor, dyra leksaker, dyra... you name it. Då jäklar får det kosta och ska vara kvalitet! Man vill ju inte bli sedd i värsta skräpet. Inte för att ett högt pris alltid synonymt med kvalitet, men vi lurar ju oss åtminstone själva att tro det.

Men så ska vi åka till Rom eller Madrid, och då går vi liksom in på den obskyra butiken på hörnan som säljer mjölk som gick ut igår för 4,90:-. För det går ju faktiskt att dricka den även efter bäst före datumet. Det är bara att sniffa lite. Och nu pratar vi inte bara om dålig kvalitet - kofösarmetaforen - utan även om att man kan ifrågasätta säkerhetstänket. Man tankar bara så mycket så att man precis når fram, och  om man märker att man eventuellt inte gör det så ropar man mayday mayday för att få förtur att landa. Smart.

Och där sitter vi och slickar bort gårdagsmjölken från läpparna. Kanske gör det lite ont i magen, kanske mår man lite illa, men what the hell. Fyra å nitti liksom !

Vilket drama!

Inledningsvis skulle jag vilja be om ursäkt för fotots dåliga kvalité, men man skulle kunna säga att jag valde kvantitet (det vill säga; en bild över huvud taget) framför kvalité i det här fallet.

Och nu till själva storyn. 

Jag är sjuk. Tillbringar därför mertiden av min dag i soffan med nån film på tv. Plötsligt när jag sitter där ser jag att nån stirrar på mig. Det här har hänt förut. Då har det varit skatorna som plirat in på mig. I det här fallet var den som plirade hårig och hade lång svans. Och det var inte en katt.

Nä. På bilden nedan ser man inkräktaren på golvet intill balkongräcket.

Anledningen är solrosfrön. Smaskens för fåglar, och en del andra, alldeles uppenbarligen. 

Fåglarna sprätter något alldeles grönjävligt och det tänkte tydligen den här krabaten utnyttja. 

Efter noga övervägande valde jag att öppna balkongdörren med ett ryck. 

"Skridelvivich!" så försvann hen in bakom gamla blomkrukor. Men jag va'en på spåret, och när den kom på det tänkte den förmodligen att det är bäst att shappa. Den sprang, som bara råttor kan, rakt över balkonggolvet (och jag blev helt svettig för en sekund med tanke på att jag lämnat dörren på vid gavel och att den faktiskt därför kunde springa rakt in) och hoppade från balkongens högsta punkt. Det hördes till och med ett duns utanför på träbänken där den landade. Jag trodde den slog ihjäl sig. Men icke. Ner i buskarna fortsatte den i rasande fart.

Själv började jag, trots att jag är sjuk, sopa upp alla frön från balkonggolvet så att den nu, om den nu vågar sig tillbaka, kammar noll.

Hen

Tittade på "Så mycket bättre".
Någonstans i början av programmet råkade mannen nämna att det spekulerats i Schulmanshow (?) om att Maja Ivarsson faktiskt var en kille.

Och fy fan vad jobbigt. Jag bara kunde inte släppa det under hela programmet.

En helt vanlig lördag

Vad flög i mig??!
Har, för första gången på flera år tror jag, köp och tuggat i mig en påse smågodis.
Var det gott? Kanske. Vet inte. Det stillade i alla fall någon form av behov.

Efter att huttrande vandrat runt Söderförorten med lurar i öronen, har jag nu åter landat i soffan och funderar över varför jag retar mig på två saker;
Först - "Nu kör vi!". Dyker upp lite överallt på framför allt Facebook och jag vill bara kräkas. Lika mycket som jag vill inför "kramiz".
Sen - "Missing People Sweden". Det här är svårare. Jag vet inte vad det är med det här, för det är ju egentligen behjärtansvärt (?), men det kliar lite. Som någon form av medborgargarde. Tycker såna är läskiga. Jag tror det kan vara det. Det kliade speciellt när den lilla flickan Anna återfanns och det rapporterades om lynchstämning. Mm, det är nog det.

Idag....

.... har jag längtat hem mest hela dagen. Till min nya läshörna och min nya bok som just anlänt från Bokus. 

God kväll.

Kaninmannen

Läste just i Aftonbladet att kommande årets schlagerbomb var ett faktum:

Jag  jäklar! Leif Andrée ska vara med!

Hall & Vin ?

Jag kom först till jobbet i morse. En smula sömndrucken får man anta, eftersom person nummer två som gled in genom dörren, utbrast: "Såg du kistan!?!"
"Va...?" sa jag.
"Kistan! Den står en likkista under trappen!", sa han med skräckblandad förtjusning.

Han hade fotat den och allt så det var helt sant. TYVÄRR (med väldigt stora bokstäver) var den inte kvar när jag kom ut lite senare på dagen.

Ett garage till

Man kan tro att jag är fasligt intresserad av garage. Och varför inte. Miljöerna lockar. Och just idag blev jag iväglockad av den andra miljöentusiasten. Och nu vill ju inte jag vara sämre, utan att här redogöra för hur fotoskörden blev. Känns dock som om mina bilder blev varmare. Säkert nåt med ISO (klämmer jag till med för att verka insatt).

Eftersom jag är i branchen så måste jag ställa mig en smula frågande till Rangsells definition till "deponi".

Det är inte en brandtrappa. Det är inte en balkong. Det är en....?

Garaget som aldrig användes

Hårdkokt vardagsdramatik

Alla är vi olika men vissa är mer olika än andra.
Ibland får jag en känsla av att vissa inte har en aning om var de befinner sig i världen.
Dessa "vissa" har ingen koll på vad som är lämpligt vid ett visst tillfälle, eller vad man kan / bör förvänta sig av sin omvärld. Att det inte utan att folk höjer på ögonbrynen, går att börja kräva fördelar innan man själv bidragit med tillräckligt. Att man ber inte om en tjänst och sen utnyttjar situationen, plus moms, så att säga.

Men det som fascinerar mest är att dessa personer sen känner sig förorättade när det hela slår bakut. Att de inte förstår vad de gjort för fel. Varför-tycker-ingen-om mig?-syndromet. Och sen, som grädde på moset, utsätter sig för en riktigt horribelt pinsam situation som grand finale. Varför i himmelens namn bjuder man på det? Hur tänker man (inte) då?

Kan bara sammanfatta det med ett ord: egendomligt.