tisdag 17 maj 2011

Point of no return

Efter en hel del velande sitter nu kaklet på köksväggen.
Det är rött.
Just nu väldigt rött, eftersom det är helt och fullt exponerat och naket.

Jag sitter i soffan och sneglar ut mot köket gång på gång. Jaa, det är fortfarande rött, tänker jag varje gång. Rött.
Rött, rött rött. Och så ler jag lite. Kanske ett galenskapsleende. Kanske ett förnöjt leende. Vem vet?

Inga kommentarer: