En klassisk skäckis. Fick rätt starka Poltergiest -vibbar av den. Fast jag har för mig att jag tyckte Poltergeist var läskigare när det begav sig. Å andra sidan var det 1982. Och jag var...hmmm...(nu måste jag tänka)..14-15 år.
Hur som helst. Den var väl kanske lite läskig, men mer läskig av ett sånt där hoppa-fram-ur-garderoben skäl än något annat. Man satt liksom på spänn och väntade på att något skulle hända. Det var DEN typen av läskighet. Och som vanligt blir jag irriterad på att man använder såna extrema stereotyper - mannen är den hårda starka och kvinnan den hysteriska som blir misstrodd. Sååååå nittonhundrafemti liksom.
Summa av kardemumma : Tyckte att El Orfanato (Barnhemmet) var mycket obehagligare. Trots att den led om möjligt ännu mer av nittonhundrafemti-syndromet.
1 kommentar:
jagctyckte den var ok tills spökutdrivarna kom, sen var den bara fånig. Jag bah gäääsp
Skicka en kommentar