Han var så absurd och overklig att jag inte kunde låta bli att skratta, bara lite.
Och då vart han ännu argare. På mig. Som i första läget varken hade gjort fel, varit otrevlig mot honom, eller är den som är ansvarig för eventuella konstigheter som företaget hittar på. Jag skrattade enkom för att han var så arg, och för att han ställde frågor som jag sen inte fick svara på.
Typ lite så här kändes det:
Och till slut kunde jag inte låta bli att skratta. Och han vart som sagt ännu argare.
Till slut tyckte jag inte ens det var komiskt längre utan sa till honom att jag tyckte han var så otrevlig att jag tänkte lägga på. Han skrek då (vilket han i och för sig gjort under en längre period) att "JAAAA, DU HAR VÄL ALDRIG VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE FÖRUT!!". Jag sa att jag inte hade det och hörde hur han fortsatte med någon oändlig harang, när jag lugnt gjorde luren i örat på honom. Han ringde, lite oväntat, inte tillbaka,
2 kommentarer:
haha det är nästan roligt när någon är så där galen, nästan
det ÄR roligt. till att börja med. sen blir det tröttsamt.
Skicka en kommentar