Okej....

Jag trodde det var EN kråka som skulle ut.
Fel av mig.

Det har varit en lång havandetid

Men på årets sista dag kom årets största snorkråka äntligen ut.

Jag har snutit och snutit och snutit under snart två månaders tid, och jag tror den funnits där inne i något skrymsle sedan första veckan. Desperat hållit sig fast i nån näsmussla eller örontrumpetsmynning.

Men nu så. När 2012 är på väg mot sitt slut så tog den alltså tillfället i akt och valde att göra sorti. Tack för den nyårspresenten. Fast det kanske bara är en snorets variant på "ut med det gamla och in med det nya" och att en ny superkråka får möjlighet att byggas upp under 2013. Jag håller det inte för otroligt.

Film eller musik?

Så här i jul- och nyårstider så visar tv en hel uppsjö av gamla filmer.
Sambon har svårt för det här. Att se filmer igen. "Nä men näää....den har man ju sett sååå många gånger.." är hans omdöme om de mesta på tablån. Och jag vet uppriktigt sagt inte hur sant det är, det här med "sååå många gånger..". Jag tror det räcker med en gång.
Själv är jag en sån som inte har något emot att se filmer igen. En del tror jag att jag kan se hur många gånger som helst (lätt överdrift).

Nu behåller vi ämnet men byter till musik. Jag kan förvisso lyssna på gammal musik, men jag tror jag föredrar nyare. Känner liksom inget behov av att lyssna på den musik jag lyssnade på när jag var 15-20 längre. Och där skiljer vi oss radikalt, jag och sambon. För nu gillar han skåpmaten minsann. Inte så att han ogillar nyare musik men när han är i gasen och ska lyssna på "värsta bästa låten", ja då kan man ge sig den på att det dyker upp nåt i Spotifylistan från Ummagumma eller Space Oddity. Och det är inte så att jag tycker att den här musiken är dålig. Jag bara fascineras över att det är så ok för honom att rapa om gammal musik men inte gammal film, och för mig att rapa om gammal film men inte musik.

Fast vem vet; För min egen del kanske det mest beror på min sensationellt dåliga (?) musiksmak i åldern 15-20.

37,7 - tack för det, Tomten.

Det är lite så här idag. Julafton eller inte. Vi slöar i säng och soffa. Jag ränner till badrummet för att snyta mig ungefär var tionde minut. Verkligen stämningsfullt och julmysigt. Hur mycket snor är det egentligen möjligt att producera per minut? Jag bara undrar. Håller jag på att slå något typ av rekord?
Enligt Wikipedia; "Under en dag kan det bildas upp emot ett par deciliter slem".

Fullt möjligt att jag redan kvalat in för nytt rekord, kan jag säga.

Julefrid

Flera inlägg på tidslinjen på Facebook igår kväll, handlade om glögg, pepparkakor, snarr och Bingolotto.
I det här hushållet var det glögg och choklad, en jävla massa snor, och en dokumentär om en seriemördare.

Den är IDAG jorden går under

Motsägelser

Den gamla

Den stora snurren

Varför kan inte företag som man kan köpa prylar på nätet ifrån, skriva ut att de skickar grejorna med UPS?
Jag får psykbryt på att man bara får ett mail från UPS som säger att "Hej svejs, nu är vi på gång!"
Vad kul för er. Där är inte jag.
Ett litet pluttpaket, mindre än de från Bokus tror ju jag att jag får hämta på ett av Postens ombud. Inte att det ska köras ut med nån jäkla lastbil.

Och så ringer jag UPS för att göra adressändringen, och då går inte det....??!?.. Nä, såna ändringar kan inte jag göra. Det måste företaget som skickar ut paketet göra. Gaaah... Och nu försöker jag få tag på dom. Lyckas jag med att få tag på dem avlöper kanske det här väl, annars tänker UPS göra ett leveransförsök hemma hos mig alldeles oavsett att jag nu berättat för dem att det inte kommer att funka. "Det måste vi." Sen när de (helt oväntat) inte får tag på mig så skickar de ut en lapp med posten om att jag ska höra av mig för ny leveransadress. Seriöst. Det här är helt sinnessjukt.

Vintern rasar runt i våra fjällar

Gick på tur. Utan skidor. Men vad hjälpte det. Jag gled iväg på dojjan och ramlade i alla fall. Det gjorde skitont i vänster smalben som i stort sett hamnade under mig, men eftersom nån kom gående ca 30 meter bakom mig, spelade jag cool och flög upp ungefär lika fort som jag trillat. Borstade av mig lite nonchalant, snortade in överflödigt snor i näsan, och stolpade iväg trots att varje steg var en pina.  Hell vätte.

En närförort bjuder givetvis på pågående konstruktioner och dess maskiner.

Mitt ute i den stora stora skogen.

Stötte på lokalbefolkningen. De ville inte vara med på bild.

Det sitter redan glitter i granen. Eller som i det här fallet; tallen.

Jag vill ha mer knark!

Idag gjordes ytterligare ett besök hos tandtrollsdoktorn.
"Vill du ha bedövning?" frågade den snälla doktorn.
"Ja tack." sa jag efter noga övervägande.

Men nu är det så här. Jag har börjat misstänka att det eventuellt gör mest ont att få själva bedövningssprutan. Herre jösses jäklar vad det ilar i hela huvet när nålen träffar den rätta nerven.
Sen var det ju det här med själva bedövningen i sig..... "har bedövningen börjat verka?"....."nope, däremot börjar jag höra väldigt illa på ena örat nu, och det liksom domnar lite där...." ...."jaha! hur många hål i örat vill du ha? vi kan ju passa på nu.", sa käftisen glatt. Sen började han borra. Lagom till att jag var klar kände jag inte längre min underläpp; Och när jag var på väg till jobbet nån halvtimme senare började jag få tillbaka känseln. Jag tror jag behöver en högre dos av vad det nu är de har i den där sprutan.

Något annat som gör förbenat ont är alla pryttlar de ska trycka in i käften på en där man ligger. Det är slangar och klamrar och gud vet vad som sliter och rycker i mitt stackars obedövade tandkött.

Och så gör det ont när man ska betala.
Skitont.

Saxat från facebook

En av de vanliga "skicka-vidare-grejorna" på fejjan. God. Jag fick nästan en stroke av att läsa det här.



Stroke har en ny indikator! De säger om du vidarebefordrar detta till tio personer, du har en chans att rädda ett liv. Kommer ni att skicka detta tillsammans? Blodproppar/slag – De har nu en fjärde indikator, tungan:

Under en BBQ, snubblade en kvinna och tog en liten nedgång - hon försäkrade alla att hon var bra (de erbjöd sig att ringa sjukvårdare) ... hon sa att hon bara hade trippade över en ”

tegelsten” på grund av hennes nya skor.

Hon fick en ny tallrik med mat. Fast hon verkade lite skakig, fortsatte Jane att njuta utav resten av kvällen.

Janes make underrättas senare att hans fru hade tagits till sjukhuset - (kl 6:00 Jane gick bort.) Hon hade drabbats av en stroke på grillen. Hade de vetat hur att identifiera tecken på en stroke, kanske Jane skulle vara med oss i dag. Vissa dör inte. De hamnar i ett hjälplöst, hopplöst tillstånd i stället.

Det tar bara en minut att läsa detta.

En neurolog säger att han kan hjälpa ett stroke offer inom 3 timmar, då kan han helt motverka effekterna av en stroke. Han sa att tricket var att få en stroke patient diagnostisera.


Lär!

Ibland symptom på en stroke är svåra att identifiera. Tyvärr stavar bristande kunskaper katastrof. Den strokepatient kan drabbas av allvarliga hjärnskador när folk i närheten misslyckas att känna igen symptomen på stroke.

Nu läkarna säger en åskådare kan känna igen en stroke genom att ställa tre enkla frågor:

S * Be individen att le.

T * Be personen att prata och tala

Enkel mening (sammanhängande)
(Dvs. Kyckling soppa)

R * Be honom eller henne att höja båda armarna.

Om han eller hon har problem med någon av dessa uppgifter, ring nödnumret omedelbart och beskriva de symptom som till avsändaren.

Ny tecken på stroke -------- Stick ut tungan

OBS: Ett annat "tecken" av en stroke är: Be personen att "sticka" ut tungan. Om tungan är

"Krokig", om det går till den ena eller den andra som också är ett tecken på en stroke.

En kardiolog säger att om alla som får detta meddelande, skickar det till 10 personer, kan du räkna med att åtminstone ett liv kommer att sparas.


Jag har gjort min del. Kommer du?

117 43

Speglingar

    

Grillat är godast

Är jag självmordsbenägen?

Man kan ju undra eftersom jag glatt tackade jag till en tur med syrran till IKEA.
Men det hela avlöpte precis så smidigt som jag inte trodde att det skulle.

Systern köpte bla ett köksbord och jag köpte de sedvanliga brukarna och örngotten som bara vinkar till en från hyllan där de står/ligger och som man inte alls visste att man behövde när man gick in genom entrédörrarna. Den slickepott jag faktiskt var ute efter fick inte följa med hem. Den var alldeles för underlig.

Eftersom bordet var för stort och tungt att ta på t-banan så beställde förresten syrran hemkörning. Och då visade det sig att även kassen med hennes sedvanliga pinaler (glas, tårtfat, galgar etc) fick följa med bordet. Det hade jag ingen aaaaaaning om. Att man kunde få det hemkört i samma veva. Vilken lyx!

Vi är inte rädda, vi kan flyga

Är det inte väldigt surt att ett 66 år gammalt företag hotas av konkurs för att kofösarföretag ger sig in i branchen och dumpar priserna?
Vi köper dyra kläder, dyra skor, dyra leksaker, dyra... you name it. Då jäklar får det kosta och ska vara kvalitet! Man vill ju inte bli sedd i värsta skräpet. Inte för att ett högt pris alltid synonymt med kvalitet, men vi lurar ju oss åtminstone själva att tro det.

Men så ska vi åka till Rom eller Madrid, och då går vi liksom in på den obskyra butiken på hörnan som säljer mjölk som gick ut igår för 4,90:-. För det går ju faktiskt att dricka den även efter bäst före datumet. Det är bara att sniffa lite. Och nu pratar vi inte bara om dålig kvalitet - kofösarmetaforen - utan även om att man kan ifrågasätta säkerhetstänket. Man tankar bara så mycket så att man precis når fram, och  om man märker att man eventuellt inte gör det så ropar man mayday mayday för att få förtur att landa. Smart.

Och där sitter vi och slickar bort gårdagsmjölken från läpparna. Kanske gör det lite ont i magen, kanske mår man lite illa, men what the hell. Fyra å nitti liksom !

Vilket drama!

Inledningsvis skulle jag vilja be om ursäkt för fotots dåliga kvalité, men man skulle kunna säga att jag valde kvantitet (det vill säga; en bild över huvud taget) framför kvalité i det här fallet.

Och nu till själva storyn. 

Jag är sjuk. Tillbringar därför mertiden av min dag i soffan med nån film på tv. Plötsligt när jag sitter där ser jag att nån stirrar på mig. Det här har hänt förut. Då har det varit skatorna som plirat in på mig. I det här fallet var den som plirade hårig och hade lång svans. Och det var inte en katt.

Nä. På bilden nedan ser man inkräktaren på golvet intill balkongräcket.

Anledningen är solrosfrön. Smaskens för fåglar, och en del andra, alldeles uppenbarligen. 

Fåglarna sprätter något alldeles grönjävligt och det tänkte tydligen den här krabaten utnyttja. 

Efter noga övervägande valde jag att öppna balkongdörren med ett ryck. 

"Skridelvivich!" så försvann hen in bakom gamla blomkrukor. Men jag va'en på spåret, och när den kom på det tänkte den förmodligen att det är bäst att shappa. Den sprang, som bara råttor kan, rakt över balkonggolvet (och jag blev helt svettig för en sekund med tanke på att jag lämnat dörren på vid gavel och att den faktiskt därför kunde springa rakt in) och hoppade från balkongens högsta punkt. Det hördes till och med ett duns utanför på träbänken där den landade. Jag trodde den slog ihjäl sig. Men icke. Ner i buskarna fortsatte den i rasande fart.

Själv började jag, trots att jag är sjuk, sopa upp alla frön från balkonggolvet så att den nu, om den nu vågar sig tillbaka, kammar noll.

Hen

Tittade på "Så mycket bättre".
Någonstans i början av programmet råkade mannen nämna att det spekulerats i Schulmanshow (?) om att Maja Ivarsson faktiskt var en kille.

Och fy fan vad jobbigt. Jag bara kunde inte släppa det under hela programmet.

En helt vanlig lördag

Vad flög i mig??!
Har, för första gången på flera år tror jag, köp och tuggat i mig en påse smågodis.
Var det gott? Kanske. Vet inte. Det stillade i alla fall någon form av behov.

Efter att huttrande vandrat runt Söderförorten med lurar i öronen, har jag nu åter landat i soffan och funderar över varför jag retar mig på två saker;
Först - "Nu kör vi!". Dyker upp lite överallt på framför allt Facebook och jag vill bara kräkas. Lika mycket som jag vill inför "kramiz".
Sen - "Missing People Sweden". Det här är svårare. Jag vet inte vad det är med det här, för det är ju egentligen behjärtansvärt (?), men det kliar lite. Som någon form av medborgargarde. Tycker såna är läskiga. Jag tror det kan vara det. Det kliade speciellt när den lilla flickan Anna återfanns och det rapporterades om lynchstämning. Mm, det är nog det.

Idag....

.... har jag längtat hem mest hela dagen. Till min nya läshörna och min nya bok som just anlänt från Bokus. 

God kväll.

Kaninmannen

Läste just i Aftonbladet att kommande årets schlagerbomb var ett faktum:

Jag  jäklar! Leif Andrée ska vara med!

Hall & Vin ?

Jag kom först till jobbet i morse. En smula sömndrucken får man anta, eftersom person nummer två som gled in genom dörren, utbrast: "Såg du kistan!?!"
"Va...?" sa jag.
"Kistan! Den står en likkista under trappen!", sa han med skräckblandad förtjusning.

Han hade fotat den och allt så det var helt sant. TYVÄRR (med väldigt stora bokstäver) var den inte kvar när jag kom ut lite senare på dagen.

Ett garage till

Man kan tro att jag är fasligt intresserad av garage. Och varför inte. Miljöerna lockar. Och just idag blev jag iväglockad av den andra miljöentusiasten. Och nu vill ju inte jag vara sämre, utan att här redogöra för hur fotoskörden blev. Känns dock som om mina bilder blev varmare. Säkert nåt med ISO (klämmer jag till med för att verka insatt).

Eftersom jag är i branchen så måste jag ställa mig en smula frågande till Rangsells definition till "deponi".

Det är inte en brandtrappa. Det är inte en balkong. Det är en....?

Garaget som aldrig användes

Hårdkokt vardagsdramatik

Alla är vi olika men vissa är mer olika än andra.
Ibland får jag en känsla av att vissa inte har en aning om var de befinner sig i världen.
Dessa "vissa" har ingen koll på vad som är lämpligt vid ett visst tillfälle, eller vad man kan / bör förvänta sig av sin omvärld. Att det inte utan att folk höjer på ögonbrynen, går att börja kräva fördelar innan man själv bidragit med tillräckligt. Att man ber inte om en tjänst och sen utnyttjar situationen, plus moms, så att säga.

Men det som fascinerar mest är att dessa personer sen känner sig förorättade när det hela slår bakut. Att de inte förstår vad de gjort för fel. Varför-tycker-ingen-om mig?-syndromet. Och sen, som grädde på moset, utsätter sig för en riktigt horribelt pinsam situation som grand finale. Varför i himmelens namn bjuder man på det? Hur tänker man (inte) då?

Kan bara sammanfatta det med ett ord: egendomligt.

Hacker-farsan

Pappa, 83, har just gått med och skickat vänförfrågan på fejjan.
Rart.

Det bör även nämnas att jag INTE varit involverad i intruktionerna för "hur man gör" denna gång.

Sveriges befolkning består av 8 miljoner minderåriga

Eller ja....inte i egentlig bemärkelse. Men jag har börjat undra vad problemet är.

Hur kommer det sig att svenskar tar så lite ansvar för sig själva?
Man ser det som att "samhället" finns till för en själv, mer än som att man själv skulle vara en del av det. Man röstar borgerligt eftersom man inte vill betala för andras väl och ve. Ja, det är ju så det funkar, det fattar ju vem som helst - skatter ska vara så låga som det bara är möjligt eftersom de i alla fall bara går till knarkare eller simulanter eller nåt annat lika vedervärdigt. Nä sörrö - Jag vill själv välja vad man gör med mina pengar. Så det så. Då vill vi vara fria minsann.

Men så händer det något. Man råkar själv ut för något. Man sätter på ungen en onepiece som är lite för stor, man sätter på en annan unge en hjälm när hen ska ut och leka, man öppnar ett fönster för att vädra, eller man super sig redlös och trillar ner på ett tunnelbanespår. Och nu, nu är det någon annans fel.
Någon måste få skulden. Någon annan. Det är inte "mitt" fel. Näe. Det är deras fel. Dom. De andra. Eller kanske ännu hellre - HAN/HON (sätt in valfritt namn, som inte är det egna).

Att ungen med onepiecen höll på att strypa sig själv när hen fastnade i ett dörrhandtag är förmodligen tillverkarens fel.

Att en annan unge stryps i sin hjälm när hen klättrar upp i ett träd på lekplatsen är sannolikt en kombination av att tillverkaren konstruerat hjälmen fel samt att personalen på dagisets lekplats var ouppmärksam.

Att en nyfiken unge trillade ut genom ett fönster är givetvis lärarns fel som kom på den idiotiska idéen att vädra.

Och att man blir påkörd på ett tunnelbanespår är så klart på grund av att någon underlät sig att hjälpa dig.

Kan inte vissa saker bara få vara "olyckor"? Att ha på sig för stora kläder, fastna i något, och sedan bli halvstrypt kanske inte måste vara någons fel.
Precis som att trilla ut genom ett fönster. Läraren ställde inte upp fönstret och uppmanade ungarna att sen klättra upp där i hopp om att de skulle ramla ut. De var nyfikna. Och det var inte från fjortonde våningen. Det var en fallhöjd på två meter från blecket.
Och ingen av de ovanstående ungarna gjorde sig mer illa en vad jag själv gjorde när jag var åtta och cyklade omkull. Kanske borde jag ringt Monark eller Crescent eller vad det nu var för märke på hojen?

Den tragiska händelsen när ett barn dog efter att ha fastnat i ett träd med sin hjälm skulle med största sannolikhet kunnat undvikas om man låtit bli att sätta på barnet hjälmen till att börja med. Men man är så rädd att barn ska ramla och slå i huvet och dö nu för tiden, att man sätter på dem hjälm vid både lämpliga och olämpliga tillfällen.

Till sist. Jag tycker det var jättehemskt att killen på spåret blev rånad i stället för hjälpt. Men rånet är egentligen bara en del, om än synnerligen osmaklig del, av hela händelsen. Han ramlade ner på spåret för att han var full, inte för att han blev rånad. Jag kom att tänka på det här idag när informationen "röda linjen avstängd mellan Slussen och Zinkensdamm pga olycka" kom upp på sidan trafiken.nu. Det slog mig. Vems fel är det nu? Hur långt ska man dra saker och ting för att hitta en syndabock?
När jag sen kom hem (för en stund sen) och började bläddra i Söder om Söder så fastnade min blick på en insändare som handlade om just killen som trillat ner på spåret. Insändaren fokuserade på att det var alkoholen som gjort så att killen trillade ner på spåret. Och där är vi överens. Men sen fortsatte vederbörande med att det är för lätt att köpa alkohol och förtära. Det borde finnas färre ställen att köpa spriten på, det borde finnas någon form av restriktion över hur mycket man faktiskt får köpa (motbok?) och sist men inte minst, det borde vara sanslöst dyrt så folk helt enkelt inte har råd.
Och då känner jag att vi är där igen. Hur gamla är vi egentligen? Måste vi ha förmyndare som hjälper oss med allt? Sätt inte på dig en för stor tröja, tänk om du stryps. Drick inte för mycket alkohol, tänk om du ramlar ner på ett tunnelbanespår. Listan skulle kunna bli precis hur lång som helst.

Saker händer. Det är inte alltid någons fel. Varken mitt, ditt eller någon annans. Live with it.

Någon där ute är sjuk

Jättesjuk.

Alltså. Det här är riktigt läskigt.
Jag kan inte i min vildaste fantasi tro att det är någon helt vanlig, vettig person, som gjort det här. Har också svårt att tro att någon lägger ner en sån otrolig energi och tid på något typ av Halloween-skämt i den här storleken. Om det varit EN figur, ok kanske.... men flera? Skulle inte tro det. Någon lever ut sina underliga fantasier skulle jag vilja påstå. Hoppas bara vederbörande håller sig till trästockar och peruker framöver också.

Alldeles brilliant

Det började redan för kanske 15 år sen.
Inför en långresa bestämde jag mig för att köpa en liten manick med ett spel. Alltså vi pratar ETT spel. Inte ett "spel" som PS3 eller nåt sånt.
Tetris. Det höll på att driva mig över vansinnets brant. Jag spelade det maniskt och när jag sen skulle sova fortsatte min hjärna "spela tetris". Jag la bit efter efter bit på plats i ett rasande tempo och kunde inte sluta. Hej hej insomnia.
Och så har det mer eller mindre fortsatt. Nu i mobilåldern med en uppsjö av spel är jag helt enkelt illa ute, gång på gång. Ruzzle har bytts till Bubble shot och nu senast nån krokodiljävel som ska ha vatten.
Jag snurrar varv efter varv i sängen om nätterna samtidigt som jag gräver fiktiva gångar i sand och spränger väggar och trycker på knappar och bryter svitchar och - hör och häpna - hittar på egna idéer för hur vattnet ska kunna rinna ner till Snappy.
Mental illness, here I come.

Blå Blom

Tjena

För mycket musik

På jobbet brukar skvalradion stå på. Oftast är det Mix Megapol tror jag. Är inte så insatt i vilken kanal det faktiskt är. Själv lyssnar jag sällan på något annat än de olika P-kanalerna om jag får välja. Varför? Därför att jag hatar att samma låtar kommer, om och om och om och om igen. Och det gör de gärna på just MixMegapol. I alla fall känns det så. Jag älskar att lyssna på P4 där det är fullt möjligt att få höra Duran Duran eller Simple Minds straxt efter SHM eller Maroon 5.

Men tack vare (tack, är väl fel ordval egentligen) MixMegapol har jag nu börjat utveckla en allergi mot framför allt två låtar(/artister):

You Learn (to hate)

och

Vart jag än går (hör jag denna jävla låt)

Tur det finns andra låtar som gör att jag blir Lyckligare nu.

En helt vanlig torsdag

Mitt facebookkontos timeline fulkomligen svämmar över av mer eller mindre (i ärlighetens namn tror jag vi kan räkna in i stort sett alla i den senare kategorin) nära bekantas olika skönhetsprodukter och skönhetstjänster. Jag bara undrar; hur många "nagelkonstnärer" och dylikt behöver världen?
Jag behöver ingen. Det är en sak som är säker. Jag var till och med så fräck att jag blockade en bekant till slut för jag blev fullkomligen översköljd med bilder på stjärnor och glitter och gud vet vad på skräcklånga naglar. Jag stod liksom inte ut. Det är inte så att jag egentligen har något emot personen, men there is a limit to everything, liksom. Det finns fler som ligger i riskzonen nu. Herregud. Hur många bilder på naglar, ögonbryn eller annat kraffs kan man lägga upp på fejjan? Det borde finnas någon form av limit, "You have now reached your monthly limit of possible uploaded nailpictures.". Thank you very much.

Nu sitter jag i soffhörnet och pimplar lite vitt samtidigt som jag ser på skit-tv. Nu är vi där igen.... Hur många skitprogram behöver världen? Lyxfällan. Jag begriper inte hur folk lyckas sätta sig i en sån knipa som de gör.  Det känns som om dessa vuxna människor har haft svårt att bli just, vuxna. De verkar bara sitta  och vänta på att två klämkäcka killar i trånga kostymer och lite flottigt hår ska komma in genom dörren och aggera lite pappa (och pappa, nummer två) och fixa till det hela. Det mest horribla i sammanhanget är att jag sitter här och ser på det hela. Vicken idejot ja e, hahaha!

Allt ljus på mig

God Helg

Åkte en tur med Jedin....

...till stugan...

...där de inte finns rinnande vatten annat än
utanför.

Ön är rätt bommad nu....

...när hösten kommit.

Men det gjorde inte oss något. Vi trampade ut
i skogen....

....för att träffa herr och fru kantarell

Medhavd lunch avnjöts till havets bränningar.

Det finns fortfarande en del blommor...

...och potatis till middag!

När kvällen kom....

...tändes grillen....

...och svampen betraktades.

Sen satt vi och halvsov till ljudet av en brasa
och med lite vin och snacks.

Nu återstår att torka svampen.