Bakfull

Igår drack jag en halv flaska rötjut, inmundigade en köttmacka (det var faktiskt vad det stod på menyn att det var, och det var alldeles sant) och fick berättat för mig en story som alldeles uppenbarligen var helt sann, om än en av de mer osannolika kanske.
Jag var glad och fortsatte babbla på även när jag kom hem.
"Är du full?", frågade Andreas snart.
Och även om jag kanske inte ville tillstå det i just det ögonblicket, blev det alldeles enormt tydligt att så var fallet, i morse när klockan ringde 6:00.

Hualigen.

Halv fyra

Det serverades tårta till en nybliven 50-åring på jobbet idag. Det var två tårtor. En prinsess- och en frukttårta.
"Åh....vilken ska man välja...?" sa en kollega.
"Ta en liten bit av varje." sa en annan uppmuntrande.

Sen kom jag. Och tog en stor bit. Av varje.

Ja jäklar!

Nu ska det bli gott med crabcakes.

Summering av dagen

Den är förvisso inte slut, men i alla fall.

Jag har nyst vid 3 separata tillfällen idag. Två gånger vid varje tillfälle. Är jag sjuk?

Svenska och Polska jeans har tyg av olika tjocklek. De polska är tjockare. Måste vara dålig isolering vintertid i de Warszawska kvarteren som är orsaken.

Idag provar vi att göra crabcakes i köket. Det känns som om det kommer att gå åt helvete, men what the hell, så att säga.

Tala högre i telefon

Huvudvärk eller inte. Dagarna pinnar på. Jag kom inte tillbaka till nåt extremt inferno utan ägnar snarare dagarna på arbetet åt att försöka slå nya Bubble Shoot rekord. Ett totalt hjärndött spel som jag helt snöat in på. Eller så läser jag twitter och skrattar högt åt Elizabeth Windsor.

Nyss var jag i kontakt med UPS. Precis som en del andra hade jag inte vett nog att skriva in en leveransadress där jag faktiskt brukar befinna mig dagtid, utan hade glatt plitat ner hemadressen där inte ens en katt är hemma längre. Nu är det förvisso ordnat, men det var inte helt lätt. Till att börja med hade man skickat ut ett "vykort" från UPS med mikroskåpisk text som dessutom inte gått igenom en skrivare med direkt färsk toner. När jag sedan med visst besvär lyckats klura ut det extreeemt långa sändningsnumret så var det dags att ringa;
"Tack för att du ringer UPS, vill du välja svenska tryck 1...." osv.
Efter ett par tryckningar svarade en man stressat.
"Ja hej, jag heter Ann..."
Här avbröt han mig och skrek;
"JAG ÄR LEDSEN OM JAG AVBRYTER MED DET BRUSAR BARA HÄR, KAN DU RINGA OM IGEN..."
Någonstans här la jag på luren. Halvdöv. Det mer än brusade på min sida, så att säga.

Jobbigt

Första dagen tillbaka på jobbet efter semester.
Jag fick, dessvärre, inte bara glada välkommen-tillbaka-utrop, utan även huvudvärk.

Russin

Idag har jag duschat 3 gånger.
En gång på morgonen. En gång efter att jag varit ute och sprungit. Och en gång mitt emellan.
Det vill säga, medan jag sprang. Herregud vilket ösregn jag hamnade i. HTC'n började till och med hacka till slut av vätan.

Fast egentligen vill jag med detta inlägg emfasera att jag sprang. Minst 4 km i ett streck. Jävlar vad bra jag är.

Kul tur

Det blev lite sol i alla fall

Var härom dagen ute i det gröna....

...gick på min barndoms vägar och stigar.

Passerade välbekanta platser.

Upptäckte att någon tittade på mig.

Gick sen ner till sjön....

....där jag träffade herr /eller fru Häger.

Leif Ivan

Han vrålade förbi oss och vinkade (till oss?).

Väl hemma igen när jag började särskåda bilderna upptäckte jag att a) han faktiskt vinkar på bilden, och b) har en liten logga bakpå båten som det står "Team Leif Ivan" på.

Team Leif Ivan.....

Kände mig nödgad att googla och voilà! Jag hamnade på Leif-Ivans blogg där det visar sig att han inte bara har just den här båten utan även är "aktuell i svenska miljonärer" har måttot "I'm the king of fucking everything" och är skitsnygg. Ser man på.

Man kanske borde börjat ana oråd

Till Gunnar

På väg

Tänk vad spännande !

Händelser
2012-08-15	05:56	Stockholm	Sorterad
2012-08-14	17:19	Umeå	Sorterad
2012-08-14	16:23	Posten	Elektronisk förhandsinformation mottagen

Fotbollssäsongen är igång

S som i semester eller S som i sirap?

Det är semester och jag är så seg så att det nästan gör ont.
Kanske borde jag börja laga mat nu.
Alldeles straxt...
Ska bara läsa nån grej till på nätet som känns sjukt viktig att ta del av. Verkligen. Helt livsavgörande, troligtvis.

Mycket att tänka på

....Sen undrar jag varför det ser ut som om jag gjort två mellanslag mellan flera av orden i det förra blogginlägget. Tål också att tänka på.

Filmmagi

Var idag och såg The dark knight rises.

Jag undrar fortfarande varifrån Banes och hans kollegor fick motorcyklarna som de åkte på när de for ut från Börshuset. Helt meningslös fundering.

Puttgarden - Stockholm 12+h

Insomnian tog livet ifrån mig. Jag ville bara sova, men kunde inte. En av de mest frustrerande känslorna i världen. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade kunnat teleportera mig hem till min egen säng varje kväll. I så fall hade jag varit i Amsterdam nu. Förbannat.

Jag måste försöka komma på hur jag kan lösa det här. Jag trodde jag hade den. Lösningen. I form av ljudbok. Men icke. Jag lyssnade till ljudböcker (som brukar funka direkt hemma) halva nätterna och sov sen kanske, oroligt, i fyra timmar. Ett par nätter sov jag i princip inte alls. Det blir ju, konstaterade Andreas, som ett handikapp. Och det har han helt rätt i. Man blir lessen och gråtmild och vill i stort sett ingenting. "Ska vi gå ut och äta lite? Jag vet inte....Jag orkar inte...Jag vill sova..." Och så lägger man sig i stället för att sova och blir i stort sett omgående klarvaken.

Nu känner jag mig bara besviken. Både för att jag borde vara i Amsterdam och inte i Stockholm nu, men också över mig själv och att jag inte kunde/orkade pressa mig igenom det. Hade det gått? Osäkert. Det hade hur som helst blivit mer en terapiresa än semesterresa. Både för mig och Andreas.

Något som jag i alla fall kan bekräfta att det går, det är att det går att köra från Puttgarden i Tyskland till Stockholm i Sverige på lite drygt 12 timmar. Hade vi inte behövt äta och gå på toaletten hade vi nog grejat det på ca 10 timmar.

Bil med stil....eller nåt annat.

Idag har vi haft en spännande dag i hoodsen där jag jobbar.

Jag tror jag skrapade ihop hela 11 samtal.


Med andra ord finns det god tid för kontemplation, dumsurfande, och att se ut genom fönstret.
När jag gjorde det senare såg jag inte bara tre polisbilar (eller kanske en förvirrad polis i sin polisbil vid flera tillfällen?) utan även en alldeles extraordinär kranbil. 

KranBIL that is. Ingen lastbil med kran alltså, utan en helt vanlig personbil med kran.
En typ WV Golf med en kran på taket. Inklusive en stol att sitta på och styra kranen med.

Va? liksom...

Den susade förbi mitt fönster tre gånger (den här gången lutar jag åt att det inte var tre olika bilar faktiskt) och jag misslyckades med att hinna ta ett foto på den varje gång. Jävlars.

Fängslande

Jag har, av någon outgrundlig anledning, på ett program på TV som heter "Kvinnliga fångvaktare". Kan inte påstå att jag har någon större koll på vad programmet handlar om. Egentligen. Men man kan ju inbilla sig att det är något om det hårda livet innanför murarna.


Men där högg jag allt i sten. Det handlar om en av fångvaktarnas knä. Vi har fått höra om hur hon blev skadad, hur hon har försökt rehaba sitt knä med tillhörande "när jag kommer hem och tar av det här skyddet....då skulle ni se vilken skillnad det är mot det andra knät". Och nyss var det röntgenbilder och besked om operation.


Så. Nu är programmet slut och vi ser eftertexterna: "...har blivit sjukskriven för sitt knä och...."


Annorlunda programidé.

Nya höjder

Igår, på väg hem från jobbet, lyssnade jag som jag brukar, på P4 Radio Stockholm. Eftersom det är OS-tider så var det radiosporten som höll låda och då mer precist en reporter som refererade till fälttävlan.

Nån svensk tjej hade chansen på guldet och nu var det spännande..... "....första hindret - och över.....andra hindret - och högt över...." osv. Spänningen var olidlig och han mer eller mindre viskade fram referatet, som han golfkillen, Göran Sachrisson (stavas?).

Hon klarade sig hela vägen. Nästan. Den sista bommen ramlade ner och guldet byttes ut mot silver. Att det rasade rådde det ingen som helst tvekan om - det sa han säkert åtta gånger "....hon river på sista....hon river på sista.....det är det sista hindret.....det sista hindret...." osv.

Sen kom det.

"...och nu börjar det regna....det börjar regna....det regnar...det är alla hästar som gråter..."

Jo men faktiskt. Det var precis det han sa. Och medans han med darrande stämma fortsatte prata om hästar som grät (och lät som han själv skulle börja gråta) bröt jag ut i ett stort garv.
Vafan?! "Det är alla hästar som gråter" ???!