Pappa, 83, har just gått med och skickat vänförfrågan på fejjan.
Rart.
Det bör även nämnas att jag INTE varit involverad i intruktionerna för "hur man gör" denna gång.
torsdag 25 oktober 2012
tisdag 23 oktober 2012
Sveriges befolkning består av 8 miljoner minderåriga
Eller ja....inte i egentlig bemärkelse. Men jag har börjat undra vad problemet är.
Hur kommer det sig att svenskar tar så lite ansvar för sig själva?
Man ser det som att "samhället" finns till för en själv, mer än som att man själv skulle vara en del av det. Man röstar borgerligt eftersom man inte vill betala för andras väl och ve. Ja, det är ju så det funkar, det fattar ju vem som helst - skatter ska vara så låga som det bara är möjligt eftersom de i alla fall bara går till knarkare eller simulanter eller nåt annat lika vedervärdigt. Nä sörrö - Jag vill själv välja vad man gör med mina pengar. Så det så. Då vill vi vara fria minsann.
Men så händer det något. Man råkar själv ut för något. Man sätter på ungen en onepiece som är lite för stor, man sätter på en annan unge en hjälm när hen ska ut och leka, man öppnar ett fönster för att vädra, eller man super sig redlös och trillar ner på ett tunnelbanespår. Och nu, nu är det någon annans fel.
Någon måste få skulden. Någon annan. Det är inte "mitt" fel. Näe. Det är deras fel. Dom. De andra. Eller kanske ännu hellre - HAN/HON (sätt in valfritt namn, som inte är det egna).
Att ungen med onepiecen höll på att strypa sig själv när hen fastnade i ett dörrhandtag är förmodligen tillverkarens fel.
Att en annan unge stryps i sin hjälm när hen klättrar upp i ett träd på lekplatsen är sannolikt en kombination av att tillverkaren konstruerat hjälmen fel samt att personalen på dagisets lekplats var ouppmärksam.
Att en nyfiken unge trillade ut genom ett fönster är givetvis lärarns fel som kom på den idiotiska idéen att vädra.
Och att man blir påkörd på ett tunnelbanespår är så klart på grund av att någon underlät sig att hjälpa dig.
Kan inte vissa saker bara få vara "olyckor"? Att ha på sig för stora kläder, fastna i något, och sedan bli halvstrypt kanske inte måste vara någons fel.
Precis som att trilla ut genom ett fönster. Läraren ställde inte upp fönstret och uppmanade ungarna att sen klättra upp där i hopp om att de skulle ramla ut. De var nyfikna. Och det var inte från fjortonde våningen. Det var en fallhöjd på två meter från blecket.
Och ingen av de ovanstående ungarna gjorde sig mer illa en vad jag själv gjorde när jag var åtta och cyklade omkull. Kanske borde jag ringt Monark eller Crescent eller vad det nu var för märke på hojen?
Den tragiska händelsen när ett barn dog efter att ha fastnat i ett träd med sin hjälm skulle med största sannolikhet kunnat undvikas om man låtit bli att sätta på barnet hjälmen till att börja med. Men man är så rädd att barn ska ramla och slå i huvet och dö nu för tiden, att man sätter på dem hjälm vid både lämpliga och olämpliga tillfällen.
Till sist. Jag tycker det var jättehemskt att killen på spåret blev rånad i stället för hjälpt. Men rånet är egentligen bara en del, om än synnerligen osmaklig del, av hela händelsen. Han ramlade ner på spåret för att han var full, inte för att han blev rånad. Jag kom att tänka på det här idag när informationen "röda linjen avstängd mellan Slussen och Zinkensdamm pga olycka" kom upp på sidan trafiken.nu. Det slog mig. Vems fel är det nu? Hur långt ska man dra saker och ting för att hitta en syndabock?
När jag sen kom hem (för en stund sen) och började bläddra i Söder om Söder så fastnade min blick på en insändare som handlade om just killen som trillat ner på spåret. Insändaren fokuserade på att det var alkoholen som gjort så att killen trillade ner på spåret. Och där är vi överens. Men sen fortsatte vederbörande med att det är för lätt att köpa alkohol och förtära. Det borde finnas färre ställen att köpa spriten på, det borde finnas någon form av restriktion över hur mycket man faktiskt får köpa (motbok?) och sist men inte minst, det borde vara sanslöst dyrt så folk helt enkelt inte har råd.
Och då känner jag att vi är där igen. Hur gamla är vi egentligen? Måste vi ha förmyndare som hjälper oss med allt? Sätt inte på dig en för stor tröja, tänk om du stryps. Drick inte för mycket alkohol, tänk om du ramlar ner på ett tunnelbanespår. Listan skulle kunna bli precis hur lång som helst.
Saker händer. Det är inte alltid någons fel. Varken mitt, ditt eller någon annans. Live with it.
Hur kommer det sig att svenskar tar så lite ansvar för sig själva?
Man ser det som att "samhället" finns till för en själv, mer än som att man själv skulle vara en del av det. Man röstar borgerligt eftersom man inte vill betala för andras väl och ve. Ja, det är ju så det funkar, det fattar ju vem som helst - skatter ska vara så låga som det bara är möjligt eftersom de i alla fall bara går till knarkare eller simulanter eller nåt annat lika vedervärdigt. Nä sörrö - Jag vill själv välja vad man gör med mina pengar. Så det så. Då vill vi vara fria minsann.
Men så händer det något. Man råkar själv ut för något. Man sätter på ungen en onepiece som är lite för stor, man sätter på en annan unge en hjälm när hen ska ut och leka, man öppnar ett fönster för att vädra, eller man super sig redlös och trillar ner på ett tunnelbanespår. Och nu, nu är det någon annans fel.
Någon måste få skulden. Någon annan. Det är inte "mitt" fel. Näe. Det är deras fel. Dom. De andra. Eller kanske ännu hellre - HAN/HON (sätt in valfritt namn, som inte är det egna).
Att ungen med onepiecen höll på att strypa sig själv när hen fastnade i ett dörrhandtag är förmodligen tillverkarens fel.
Att en annan unge stryps i sin hjälm när hen klättrar upp i ett träd på lekplatsen är sannolikt en kombination av att tillverkaren konstruerat hjälmen fel samt att personalen på dagisets lekplats var ouppmärksam.
Att en nyfiken unge trillade ut genom ett fönster är givetvis lärarns fel som kom på den idiotiska idéen att vädra.
Och att man blir påkörd på ett tunnelbanespår är så klart på grund av att någon underlät sig att hjälpa dig.
Kan inte vissa saker bara få vara "olyckor"? Att ha på sig för stora kläder, fastna i något, och sedan bli halvstrypt kanske inte måste vara någons fel.
Precis som att trilla ut genom ett fönster. Läraren ställde inte upp fönstret och uppmanade ungarna att sen klättra upp där i hopp om att de skulle ramla ut. De var nyfikna. Och det var inte från fjortonde våningen. Det var en fallhöjd på två meter från blecket.
Och ingen av de ovanstående ungarna gjorde sig mer illa en vad jag själv gjorde när jag var åtta och cyklade omkull. Kanske borde jag ringt Monark eller Crescent eller vad det nu var för märke på hojen?
Den tragiska händelsen när ett barn dog efter att ha fastnat i ett träd med sin hjälm skulle med största sannolikhet kunnat undvikas om man låtit bli att sätta på barnet hjälmen till att börja med. Men man är så rädd att barn ska ramla och slå i huvet och dö nu för tiden, att man sätter på dem hjälm vid både lämpliga och olämpliga tillfällen.
Till sist. Jag tycker det var jättehemskt att killen på spåret blev rånad i stället för hjälpt. Men rånet är egentligen bara en del, om än synnerligen osmaklig del, av hela händelsen. Han ramlade ner på spåret för att han var full, inte för att han blev rånad. Jag kom att tänka på det här idag när informationen "röda linjen avstängd mellan Slussen och Zinkensdamm pga olycka" kom upp på sidan trafiken.nu. Det slog mig. Vems fel är det nu? Hur långt ska man dra saker och ting för att hitta en syndabock?
När jag sen kom hem (för en stund sen) och började bläddra i Söder om Söder så fastnade min blick på en insändare som handlade om just killen som trillat ner på spåret. Insändaren fokuserade på att det var alkoholen som gjort så att killen trillade ner på spåret. Och där är vi överens. Men sen fortsatte vederbörande med att det är för lätt att köpa alkohol och förtära. Det borde finnas färre ställen att köpa spriten på, det borde finnas någon form av restriktion över hur mycket man faktiskt får köpa (motbok?) och sist men inte minst, det borde vara sanslöst dyrt så folk helt enkelt inte har råd.
Och då känner jag att vi är där igen. Hur gamla är vi egentligen? Måste vi ha förmyndare som hjälper oss med allt? Sätt inte på dig en för stor tröja, tänk om du stryps. Drick inte för mycket alkohol, tänk om du ramlar ner på ett tunnelbanespår. Listan skulle kunna bli precis hur lång som helst.
Saker händer. Det är inte alltid någons fel. Varken mitt, ditt eller någon annans. Live with it.
måndag 22 oktober 2012
Någon där ute är sjuk
Jättesjuk.
Alltså. Det här är riktigt läskigt.
Jag kan inte i min vildaste fantasi tro att det är någon helt vanlig, vettig person, som gjort det här. Har också svårt att tro att någon lägger ner en sån otrolig energi och tid på något typ av Halloween-skämt i den här storleken. Om det varit EN figur, ok kanske.... men flera? Skulle inte tro det. Någon lever ut sina underliga fantasier skulle jag vilja påstå. Hoppas bara vederbörande håller sig till trästockar och peruker framöver också.
Alltså. Det här är riktigt läskigt.
Jag kan inte i min vildaste fantasi tro att det är någon helt vanlig, vettig person, som gjort det här. Har också svårt att tro att någon lägger ner en sån otrolig energi och tid på något typ av Halloween-skämt i den här storleken. Om det varit EN figur, ok kanske.... men flera? Skulle inte tro det. Någon lever ut sina underliga fantasier skulle jag vilja påstå. Hoppas bara vederbörande håller sig till trästockar och peruker framöver också.
söndag 21 oktober 2012
Alldeles brilliant
Det började redan för kanske 15 år sen.
Inför en långresa bestämde jag mig för att köpa en liten manick med ett spel. Alltså vi pratar ETT spel. Inte ett "spel" som PS3 eller nåt sånt.
Tetris. Det höll på att driva mig över vansinnets brant. Jag spelade det maniskt och när jag sen skulle sova fortsatte min hjärna "spela tetris". Jag la bit efter efter bit på plats i ett rasande tempo och kunde inte sluta. Hej hej insomnia.
Och så har det mer eller mindre fortsatt. Nu i mobilåldern med en uppsjö av spel är jag helt enkelt illa ute, gång på gång. Ruzzle har bytts till Bubble shot och nu senast nån krokodiljävel som ska ha vatten.
Jag snurrar varv efter varv i sängen om nätterna samtidigt som jag gräver fiktiva gångar i sand och spränger väggar och trycker på knappar och bryter svitchar och - hör och häpna - hittar på egna idéer för hur vattnet ska kunna rinna ner till Snappy.
Mental illness, here I come.
Inför en långresa bestämde jag mig för att köpa en liten manick med ett spel. Alltså vi pratar ETT spel. Inte ett "spel" som PS3 eller nåt sånt.
Tetris. Det höll på att driva mig över vansinnets brant. Jag spelade det maniskt och när jag sen skulle sova fortsatte min hjärna "spela tetris". Jag la bit efter efter bit på plats i ett rasande tempo och kunde inte sluta. Hej hej insomnia.
Och så har det mer eller mindre fortsatt. Nu i mobilåldern med en uppsjö av spel är jag helt enkelt illa ute, gång på gång. Ruzzle har bytts till Bubble shot och nu senast nån krokodiljävel som ska ha vatten.
Jag snurrar varv efter varv i sängen om nätterna samtidigt som jag gräver fiktiva gångar i sand och spränger väggar och trycker på knappar och bryter svitchar och - hör och häpna - hittar på egna idéer för hur vattnet ska kunna rinna ner till Snappy.
Mental illness, here I come.
torsdag 18 oktober 2012
söndag 14 oktober 2012
lördag 13 oktober 2012
För mycket musik
På jobbet brukar skvalradion stå på. Oftast är det Mix Megapol tror jag. Är inte så insatt i vilken kanal det faktiskt är. Själv lyssnar jag sällan på något annat än de olika P-kanalerna om jag får välja. Varför? Därför att jag hatar att samma låtar kommer, om och om och om och om igen. Och det gör de gärna på just MixMegapol. I alla fall känns det så. Jag älskar att lyssna på P4 där det är fullt möjligt att få höra Duran Duran eller Simple Minds straxt efter SHM eller Maroon 5.
Men tack vare (tack, är väl fel ordval egentligen) MixMegapol har jag nu börjat utveckla en allergi mot framför allt två låtar(/artister):
You Learn (to hate)
och
Vart jag än går (hör jag denna jävla låt)
Tur det finns andra låtar som gör att jag blir Lyckligare nu.
Men tack vare (tack, är väl fel ordval egentligen) MixMegapol har jag nu börjat utveckla en allergi mot framför allt två låtar(/artister):
You Learn (to hate)
och
Vart jag än går (hör jag denna jävla låt)
Tur det finns andra låtar som gör att jag blir Lyckligare nu.
torsdag 11 oktober 2012
En helt vanlig torsdag
Mitt facebookkontos timeline fulkomligen svämmar över av mer eller mindre (i ärlighetens namn tror jag vi kan räkna in i stort sett alla i den senare kategorin) nära bekantas olika skönhetsprodukter och skönhetstjänster. Jag bara undrar; hur många "nagelkonstnärer" och dylikt behöver världen?
Jag behöver ingen. Det är en sak som är säker. Jag var till och med så fräck att jag blockade en bekant till slut för jag blev fullkomligen översköljd med bilder på stjärnor och glitter och gud vet vad på skräcklånga naglar. Jag stod liksom inte ut. Det är inte så att jag egentligen har något emot personen, men there is a limit to everything, liksom. Det finns fler som ligger i riskzonen nu. Herregud. Hur många bilder på naglar, ögonbryn eller annat kraffs kan man lägga upp på fejjan? Det borde finnas någon form av limit, "You have now reached your monthly limit of possible uploaded nailpictures.". Thank you very much.
Nu sitter jag i soffhörnet och pimplar lite vitt samtidigt som jag ser på skit-tv. Nu är vi där igen.... Hur många skitprogram behöver världen? Lyxfällan. Jag begriper inte hur folk lyckas sätta sig i en sån knipa som de gör. Det känns som om dessa vuxna människor har haft svårt att bli just, vuxna. De verkar bara sitta och vänta på att två klämkäcka killar i trånga kostymer och lite flottigt hår ska komma in genom dörren och aggera lite pappa (och pappa, nummer två) och fixa till det hela. Det mest horribla i sammanhanget är att jag sitter här och ser på det hela. Vicken idejot ja e, hahaha!
Jag behöver ingen. Det är en sak som är säker. Jag var till och med så fräck att jag blockade en bekant till slut för jag blev fullkomligen översköljd med bilder på stjärnor och glitter och gud vet vad på skräcklånga naglar. Jag stod liksom inte ut. Det är inte så att jag egentligen har något emot personen, men there is a limit to everything, liksom. Det finns fler som ligger i riskzonen nu. Herregud. Hur många bilder på naglar, ögonbryn eller annat kraffs kan man lägga upp på fejjan? Det borde finnas någon form av limit, "You have now reached your monthly limit of possible uploaded nailpictures.". Thank you very much.
Nu sitter jag i soffhörnet och pimplar lite vitt samtidigt som jag ser på skit-tv. Nu är vi där igen.... Hur många skitprogram behöver världen? Lyxfällan. Jag begriper inte hur folk lyckas sätta sig i en sån knipa som de gör. Det känns som om dessa vuxna människor har haft svårt att bli just, vuxna. De verkar bara sitta och vänta på att två klämkäcka killar i trånga kostymer och lite flottigt hår ska komma in genom dörren och aggera lite pappa (och pappa, nummer två) och fixa till det hela. Det mest horribla i sammanhanget är att jag sitter här och ser på det hela. Vicken idejot ja e, hahaha!
tisdag 9 oktober 2012
måndag 8 oktober 2012
God Helg
 |
| Åkte en tur med Jedin.... |
 |
| ...till stugan... |
 |
| ...där de inte finns rinnande vatten annat än utanför. |
 |
| Ön är rätt bommad nu.... |
 |
| ...när hösten kommit. |
 |
| Men det gjorde inte oss något. Vi trampade ut i skogen.... |
 |
| ....för att träffa herr och fru kantarell |
 |
| Medhavd lunch avnjöts till havets bränningar. |
 |
| Det finns fortfarande en del blommor... |
 |
| ...och potatis till middag! |
 |
| När kvällen kom.... |
 |
| ...tändes grillen.... |
 |
| ...och svampen betraktades. |
 |
| Sen satt vi och halvsov till ljudet av en brasa och med lite vin och snacks. |
 |
| Nu återstår att torka svampen. |
söndag 7 oktober 2012
Nån hade en gång (inte) en båt
Lyssnade på nyheterna nu på morgonen. Tydligen hade nån båt kört in i en kaj någonstans i Stockholms innerstad igår kväll. Igen. Samma sak hade visst hänt samma båt i somras. Nu ska en utredning tillsättas som ska undersöka om det är något fel på bromsarna.
Det känns som om utredningen kan bli långdragen om utgångspunkten för den är "fel på BROMSARNA?"....
fredag 5 oktober 2012
Hälsningar från Trött o Mörbultad
Har varit så galet trött hela den här veckan så man hade kunnat tro att jag var sjuk. På riktigt. Men se det är jag inte. Det har jag just fått svart på vitt på. Alla värden var tiptop. I helgen ska jag på tur i skärgården och hoppas att all frisk skärgårdsluft gör så att jag också känner mig tiptop.
En annan som inte är riktigt lika tiptop för tillfället är sambon som igår krockade på cykeln. Turligt nog (?) med en annan cyklist. Det blev plingplongtaxi till Sös för lite omplåstring, och en annan fick åka och träffa farbror blå för att fiska upp cykeln. Inget brutet men han är rejält mörbultat och rör sig för tillfället som en 90-åring. Hela kvällen fick jag agera nöörs; "kan du hjälpa mig upp....lite choklad kanske?....mer mat..." osv. Stackars.
En annan som inte är riktigt lika tiptop för tillfället är sambon som igår krockade på cykeln. Turligt nog (?) med en annan cyklist. Det blev plingplongtaxi till Sös för lite omplåstring, och en annan fick åka och träffa farbror blå för att fiska upp cykeln. Inget brutet men han är rejält mörbultat och rör sig för tillfället som en 90-åring. Hela kvällen fick jag agera nöörs; "kan du hjälpa mig upp....lite choklad kanske?....mer mat..." osv. Stackars.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)