Galenskap

Har idag drabbat arbetet.

Min kollega ringde en kund upp en kund som varit något oprecis i sin beställning och möttes av:

"For english press one.....for swedish press 3"

Hon tryckte tre och fick kontakt med en svensk människa som säger följande:

"Vårt koncerspråk är engelska - could you please speak english."

"Well....I pressed three for swedish...?"

"Well, they're not here at the moment."

Min oerhört flexibla kollega fann sig i den fullständigt absurda situationen och de båda knackade vidare på stapplande engelska.

En avbokning kom in. Efter att tidpunkten passerats. Kunden hävdade att det VAR avbokat, eftersom de "strukit över beställningsuppgifterna i sin almanacka". Jo men apselut.

Språkpolisen informerar

Vad är det med den yngre generationen och "de" och "dem"? Jag blir fullständigt galen på såna här inlägg.

"...som körde på tok för fort, i rätten sa dem 170 på 70 väg, när dem krocka med oss va deras hastighet ca 100-110km/h, dem har rött hinner inte bromsa och vet inte vart på vägen han ska försöka åka för att missa oss, då det fanns räcken på båda sidorna. det sluta med att hela bilen kvaddades, den brann, dem fick stänga av hela vägen...."

Förutom alla övriga gramatiska fel; hur kan det vara så svårt att förstå när man ska använda DEM och när man ska använda DE? Att man liksom inte hör att det låter helt mongo med "DEM krocka med oss". Eftersom extremt många av de senare generationerna gör detta fel så undrar jag om det är något slags svenskt lärarsubventionerat totalhaveri i språkkunskap. Kan de inte lära ut vad som är rätt, eller vet de inte själva vad som är rätt? Eller kanske borde jag här skriva; Kan DEM inte lära ut vad som är rätt, eller vet DEM inte själva vad som är rätt?

Om det nu är så svårt - använd då konsekvent "DOM", för bövelen. Eller översätt din mening till engelska och sen tillbaka till svenska. På alla platser du skrivit "they" skriver du DE, och på alla platser du skrivit "them" skriver du DEM.

Merci dit mes pauvres yeux.

Dra på trissor

Från min nya favoritaffär - Zoom. Hade kunnat köpa med mig 10 par.

Iiiii-haa-haaa!! (gnägg)

Har har just varit och tagit bort något som den lilla grekiska(?) farbror doktorn sa hette "keratom". När jag googlar "keratom" får jag träff på olika hästsidor.

Den lilla grekiska (?) farbror doktorn nynnade (under hela mitt besök) på någon för mig okänd zorba, samtidigt som han konstaterade att "Vi behöver ingen bedövning", och därefter raskt klippte bort flärpen med en sax, och sen tryckte en kompress mot ögonlocket.

Jag sa (gnäggade?) att jag inte behövde något plåster och traskade därefter hem med blodet klibbande runt ögat.

Hela havet stormar

Det är precis så det känns på mitt spännande arbete just nu.

Ingen vet någonting och alla irrar runt som blinda höns.

Dagens nyheter (egentligen gårdagens men what the hell) lyder:

En hel avdelning (4 personer) ska flytta in till oss. Jag försökte tvinga fram besked om vad det ska vara bra för eftersom det inte råder någon som helst plats-/rums- brist. Men det gick inte att få veta. Som grädden på moset skulle ett tvåmanna-team flytta in i det då blivande vakanta rummet....FRÅN vårat rum. Helt logiskt.

Och näe, det går verkligen inte att få något som helst besked om vad det ska vara bra för. Så givetvis är alla nu i upplösningstillstånd över vilka som i och med denna flytt kommer att bli bortrationaliserade. För inte ens någon med de vackraste illusionerna tror väl längre att man har någon som helst humanpolitik på företaget.

Och lätt som en liten plätt halkade jag därför raskt in på den andra nyheten:

En alldeles galet stor och supereffektiv (yeah right) rökstation, ja men alltså det heter så, har kommit på plats. Idag. Vi fick veta det igår. INNE I VÄXELN. Sug på den ciggen. Känns verkligen 2011.

Den sägs vara där "på prov under de kommande 3 månaderna". Men så bra! Juni, juli och augusti då alltså. Hur många kommer stå där under de varma månaderna? Och hur många kommer stå där i snöstormen i januari? Och jag bryr mig inte ett skit om hur effektivt helvetet är för jag vet EXAKT hur rökare gör när de fimpat - de går därifrån (som vilken vettig människa som helst) - och ANDAS UT sin askkoppsstinkande andedräkt över oss andra. I dagsläget, när man måste gå en trappa ner och ut, så har den där värsta andedräkten försvunnit när de väl kommer upp igen.

För varje dag som går blir jag mer och mer säker på att jag bara MÅSTE få klart mitt CV och pila därifrån i högsta hastigheten. Det är bara det att det här med CV är så svårt. Jag känner mig oerhört mossig, träig och torr varje gång jag sätter mig och försöker få ihop någonting.

God help me!

Nästan för bra för att vara sant

Så oerhört passande det är att han heter Weiner.

Felbedömning

Hällde ca 3 dL socker över mig själv igår kväll.

Är inte ett dugg sötare idag.

Köpt

Har (nöd)köpt ett par nya skor.

Nödköpt, eftersom det känns som att jag inte kan genomleva en hel sommar till med det enda alternativet (nåja, i stort sett) jumpadojjor.

Nödköpt, dessutom eftersom jag köpte ett par billiga "ballerinaskor" som jag känner mig så där lagom nöjd/missnöjd med. De är rätt trista och rätt osköna men vad ska man ta sig till när man inte hittar "de där" skorna som, uppenbarligen vid det här laget, bara finns i ens eget huvud.

Om sanningen ska fram, kände jag mig mer entusiastisk över storpacket favoritkattmat (ja, inte min då) och storpacket tamponger jag fann inne på Coop.

Men men. Dojjorna kostade typ 350:- så om "de där" skorna dyker upp så ryms de fortfarande i budgeten.

Filmtajm!

Var på bio igår kväll och såg Insidious med mannen.

En klassisk skäckis. Fick rätt starka Poltergiest -vibbar av den. Fast jag har för mig att jag tyckte Poltergeist var läskigare när det begav sig. Å andra sidan var det 1982. Och jag var...hmmm...(nu måste jag tänka)..14-15 år.

Hur som helst. Den var väl kanske lite läskig, men mer läskig av ett sånt där hoppa-fram-ur-garderoben skäl än något annat. Man satt liksom på spänn och väntade på att något skulle hända. Det var DEN typen av läskighet. Och som vanligt blir jag irriterad på att man använder såna extrema stereotyper - mannen är den hårda starka och kvinnan den hysteriska som blir misstrodd. Sååååå nittonhundrafemti liksom.

Summa av kardemumma : Tyckte att El Orfanato (Barnhemmet) var mycket obehagligare. Trots att den led om möjligt ännu mer av nittonhundrafemti-syndromet.

Choklad

Hört

"Men gud vad jag tycker han är snygg, han, den där Hamrén."

Balkonghäng före jobbet

BfHSäÖ

Jag tror jag måste skaffa mig ett nytt jobb.

Av flera skäl, men ett av mina större (idag, sånt växlar) är att folk är så oförmögna att skicka / svara på mail. Jag blir galen!!

Jag tror dessutom att det är starkt förknippat med den enorma bristen på information som dessutom råder. Det gör mig ännu mera galen. Man får oftast inte höra A. Däremot kan det hända att man får höra talas om B, fast då oftast inte från en säker källa. Ofta är det dessutom inte ett stor B utan ett litet och osäkert b som kan, om det vill sig illa, vara inklämt mellan diverse apostrofer eller citattecken.

Ibland inträffar C utan vare sig A eller B har hörts av. Ibland får man klart för sig att man missat hela alfabetet. Och allt detta hemlighetsmakeri för att....för att...för att...? Vem vet. Troligtvis bara det fåtal individer som har hela alfabetet framför sig.