Hårdkokt vardagsdramatik

Alla är vi olika men vissa är mer olika än andra.
Ibland får jag en känsla av att vissa inte har en aning om var de befinner sig i världen.
Dessa "vissa" har ingen koll på vad som är lämpligt vid ett visst tillfälle, eller vad man kan / bör förvänta sig av sin omvärld. Att det inte utan att folk höjer på ögonbrynen, går att börja kräva fördelar innan man själv bidragit med tillräckligt. Att man ber inte om en tjänst och sen utnyttjar situationen, plus moms, så att säga.

Men det som fascinerar mest är att dessa personer sen känner sig förorättade när det hela slår bakut. Att de inte förstår vad de gjort för fel. Varför-tycker-ingen-om mig?-syndromet. Och sen, som grädde på moset, utsätter sig för en riktigt horribelt pinsam situation som grand finale. Varför i himmelens namn bjuder man på det? Hur tänker man (inte) då?

Kan bara sammanfatta det med ett ord: egendomligt.