Obsessed

Nu är jag där igen. Fast.
Ett spel. Ett iddäjotiskt spel. Precis som vanligt.

"Candy crush".

Det var en av kollegorna på jobbet som sa "Du måste prova!". Och det var ju klart jag var tvungen att göra. Och nu är jag fast. Turligt nog, har samma kollega, de senaste dagarna blivit inskolad till att sköta mitt jobb medans jag är på semester, vilket alltså betyder att jag har det mer lugnt än någonsin på jobbet och därför kan spela och spela och spela och spela. Om det inte vore för att det just är ett iddäjotiskt spel.
Man får nämligen bara ett visst antal försök på sig att klara en bana, sen blir man så att säga "utstraffad" och får inte spela på x antal minuter. En retfull jävla klocka räknar ner, och jag känner ibland att jag vill skrika åt telefonen att "MEN HALLÅ! JAG HAR INTE TID ATT VÄNTA I 14 MINUTER!!". Man kan (om man inte vill vänta) KÖPA fler försök, men det gör jag ju inte så klart eftersom jag är för snål (eller kanske tillräckligt smart att förstå att DET är det inte värt).

Ok. Over and out. Nu har det gått 14 minuter.