Nya höjder

Igår, på väg hem från jobbet, lyssnade jag som jag brukar, på P4 Radio Stockholm. Eftersom det är OS-tider så var det radiosporten som höll låda och då mer precist en reporter som refererade till fälttävlan.

Nån svensk tjej hade chansen på guldet och nu var det spännande..... "....första hindret - och över.....andra hindret - och högt över...." osv. Spänningen var olidlig och han mer eller mindre viskade fram referatet, som han golfkillen, Göran Sachrisson (stavas?).

Hon klarade sig hela vägen. Nästan. Den sista bommen ramlade ner och guldet byttes ut mot silver. Att det rasade rådde det ingen som helst tvekan om - det sa han säkert åtta gånger "....hon river på sista....hon river på sista.....det är det sista hindret.....det sista hindret...." osv.

Sen kom det.

"...och nu börjar det regna....det börjar regna....det regnar...det är alla hästar som gråter..."

Jo men faktiskt. Det var precis det han sa. Och medans han med darrande stämma fortsatte prata om hästar som grät (och lät som han själv skulle börja gråta) bröt jag ut i ett stort garv.
Vafan?! "Det är alla hästar som gråter" ???!