torsdag 11 oktober 2012

En helt vanlig torsdag

Mitt facebookkontos timeline fulkomligen svämmar över av mer eller mindre (i ärlighetens namn tror jag vi kan räkna in i stort sett alla i den senare kategorin) nära bekantas olika skönhetsprodukter och skönhetstjänster. Jag bara undrar; hur många "nagelkonstnärer" och dylikt behöver världen?
Jag behöver ingen. Det är en sak som är säker. Jag var till och med så fräck att jag blockade en bekant till slut för jag blev fullkomligen översköljd med bilder på stjärnor och glitter och gud vet vad på skräcklånga naglar. Jag stod liksom inte ut. Det är inte så att jag egentligen har något emot personen, men there is a limit to everything, liksom. Det finns fler som ligger i riskzonen nu. Herregud. Hur många bilder på naglar, ögonbryn eller annat kraffs kan man lägga upp på fejjan? Det borde finnas någon form av limit, "You have now reached your monthly limit of possible uploaded nailpictures.". Thank you very much.

Nu sitter jag i soffhörnet och pimplar lite vitt samtidigt som jag ser på skit-tv. Nu är vi där igen.... Hur många skitprogram behöver världen? Lyxfällan. Jag begriper inte hur folk lyckas sätta sig i en sån knipa som de gör.  Det känns som om dessa vuxna människor har haft svårt att bli just, vuxna. De verkar bara sitta  och vänta på att två klämkäcka killar i trånga kostymer och lite flottigt hår ska komma in genom dörren och aggera lite pappa (och pappa, nummer två) och fixa till det hela. Det mest horribla i sammanhanget är att jag sitter här och ser på det hela. Vicken idejot ja e, hahaha!

Inga kommentarer: