Så här i jul- och nyårstider så visar tv en hel uppsjö av gamla filmer.
Sambon har svårt för det här. Att se filmer igen. "Nä men näää....den har man ju sett sååå många gånger.." är hans omdöme om de mesta på tablån. Och jag vet uppriktigt sagt inte hur sant det är, det här med "sååå många gånger..". Jag tror det räcker med en gång.
Själv är jag en sån som inte har något emot att se filmer igen. En del tror jag att jag kan se hur många gånger som helst (lätt överdrift).
Nu behåller vi ämnet men byter till musik. Jag kan förvisso lyssna på gammal musik, men jag tror jag föredrar nyare. Känner liksom inget behov av att lyssna på den musik jag lyssnade på när jag var 15-20 längre. Och där skiljer vi oss radikalt, jag och sambon. För nu gillar han skåpmaten minsann. Inte så att han ogillar nyare musik men när han är i gasen och ska lyssna på "värsta bästa låten", ja då kan man ge sig den på att det dyker upp nåt i Spotifylistan från Ummagumma eller Space Oddity. Och det är inte så att jag tycker att den här musiken är dålig. Jag bara fascineras över att det är så ok för honom att rapa om gammal musik men inte gammal film, och för mig att rapa om gammal film men inte musik.
Fast vem vet; För min egen del kanske det mest beror på min sensationellt dåliga (?) musiksmak i åldern 15-20.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar