tisdag 24 juli 2012

Ett finger och en tå senare

Jomensåattsörrö....

Givetvis hotade tåjäveln med att gå ur led vid ett flertal tillfällen. Men jag spelade kall och tuff och började inte halta illa förns jag kom hem och innanför dörren. Just när jag drog av mig skon gjorde det, på riktigt, alldeles för helvetiskt ont och jag undrar, även här på riktigt, över vad som är felet. Ska jag dö?
Kall och hård var jag även när jag (tydligen, inget jag egentligen vill kännas vid) vinglade ut i en cyklists färdväg. Jag vill påstå att jag endast rundade mannen med den enorma hunden. Han (cyklisten är vi tillbaka vid nu alltså) vände sig om och gastade en massa, men det enda jag kunde höra var Faithless Insomnia i mina öron så jag tittade bara storögt på honom. En knapp sekund tänkte jag att jag kanske borde dra ur hörlurarna för att höra vad han sa, men insåg sen att jag inte orkade (dra ur hörlurarna/lyssna på vad han hade att säga, välj själv). Han trampade då vidare och det var då även ett finger kom in i bilden. Han sträckte demonstrativt upp det mot den kalla och tuffa som sprang vidare till ljudet av den här.

3 kommentarer:

Catherine sa...

bravo!! nu ska jag komma över mina egna bortförklaringar och gå ut! hur långt sprang du?

mitt inre sa...

Minst 3 km av de utstakade 5.

Catherine sa...

duktit!