Tunnelbanan bjuder ofta på intressanta överraskningar. Idag var det damen med den hårdsminkade 12-åringen, som spärrade upp ögonen så mycket så hon såg galen ut. Mamman alltså. Dottern såg närmast trött och uttråkad ut. Och så mannen som satt snett emot och ljudade alla ord för sig själv som han skrev på sin telefon.
På Katarinavägen kom sen en man på cykel rullandes förbi i hög fart - uppåt! Det såg helt orealistiskt ut.
Nu står jag på en perrong och bredvid står en man, lite för nära. Tycker det är konstigt att inte alla människor verkar ha en egen "zon".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar