Fängslande

Jag har, av någon outgrundlig anledning, på ett program på TV som heter "Kvinnliga fångvaktare". Kan inte påstå att jag har någon större koll på vad programmet handlar om. Egentligen. Men man kan ju inbilla sig att det är något om det hårda livet innanför murarna.


Men där högg jag allt i sten. Det handlar om en av fångvaktarnas knä. Vi har fått höra om hur hon blev skadad, hur hon har försökt rehaba sitt knä med tillhörande "när jag kommer hem och tar av det här skyddet....då skulle ni se vilken skillnad det är mot det andra knät". Och nyss var det röntgenbilder och besked om operation.


Så. Nu är programmet slut och vi ser eftertexterna: "...har blivit sjukskriven för sitt knä och...."


Annorlunda programidé.

Nya höjder

Igår, på väg hem från jobbet, lyssnade jag som jag brukar, på P4 Radio Stockholm. Eftersom det är OS-tider så var det radiosporten som höll låda och då mer precist en reporter som refererade till fälttävlan.

Nån svensk tjej hade chansen på guldet och nu var det spännande..... "....första hindret - och över.....andra hindret - och högt över...." osv. Spänningen var olidlig och han mer eller mindre viskade fram referatet, som han golfkillen, Göran Sachrisson (stavas?).

Hon klarade sig hela vägen. Nästan. Den sista bommen ramlade ner och guldet byttes ut mot silver. Att det rasade rådde det ingen som helst tvekan om - det sa han säkert åtta gånger "....hon river på sista....hon river på sista.....det är det sista hindret.....det sista hindret...." osv.

Sen kom det.

"...och nu börjar det regna....det börjar regna....det regnar...det är alla hästar som gråter..."

Jo men faktiskt. Det var precis det han sa. Och medans han med darrande stämma fortsatte prata om hästar som grät (och lät som han själv skulle börja gråta) bröt jag ut i ett stort garv.
Vafan?! "Det är alla hästar som gråter" ???!

Najs med bajs

Det värsta med att gå in på en toalett i någon typ av offentlig miljö, måste ändå vara när det är bromsspår i muggen. Eller i och för sig..... Det värsta är kanske att man efter konstaterat faktum inser att man måste rengöra efter någon annans bromsspår för att själv inte behöva kliva ut och skämmas inför näste person i kön.

Ett finger och en tå senare

Jomensåattsörrö....

Givetvis hotade tåjäveln med att gå ur led vid ett flertal tillfällen. Men jag spelade kall och tuff och började inte halta illa förns jag kom hem och innanför dörren. Just när jag drog av mig skon gjorde det, på riktigt, alldeles för helvetiskt ont och jag undrar, även här på riktigt, över vad som är felet. Ska jag dö?
Kall och hård var jag även när jag (tydligen, inget jag egentligen vill kännas vid) vinglade ut i en cyklists färdväg. Jag vill påstå att jag endast rundade mannen med den enorma hunden. Han (cyklisten är vi tillbaka vid nu alltså) vände sig om och gastade en massa, men det enda jag kunde höra var Faithless Insomnia i mina öron så jag tittade bara storögt på honom. En knapp sekund tänkte jag att jag kanske borde dra ur hörlurarna för att höra vad han sa, men insåg sen att jag inte orkade (dra ur hörlurarna/lyssna på vad han hade att säga, välj själv). Han trampade då vidare och det var då även ett finger kom in i bilden. Han sträckte demonstrativt upp det mot den kalla och tuffa som sprang vidare till ljudet av den här.

Undanflykter

Exakt hur många ursäkter kan man komma på för att slippa gå ut och springa? (Klar överdrift, men i alla fall.)

- Det är för kallt. (Nej, den gubben går inte idag. För övrigt är jag övertygad om att det är kallare inne än ute.)

- Jag är för trött. (Och piggare lär jag ju bli ju längre jag väntar. Dessutom är det en total villfarelse att påstå att dagens form skulle kunna betraktas som trött.)

- Min vänstra stortå känns som om den ska hoppa ur led hela tiden. (Faktiskt helt sant men jag misstänker att den inte tänker göra slag i saken omgående, utan mest bara hotar.)

- Jag är lite för mätt. (Nyss var jag "lite för hungrig" och satte därför i mig YTTERLIGARE en tallrik nyponsoppa med tillhörande mandelbeskvier. Just mandelbeskvierna utgör ju ytterligare en anledning att gå ut och röra på sig.)

- Jag vet inte var träningskläderna är. (Ja, jag bor ju i ett palats så den här nöten lär ju bli svår att knäcka.)

- Det ser ut som om det tänker börja regna. (Och inom en månad ser jag ut som en flodhäst. Vilket verkar mest lockande?)

Var är min överlevnadsdräkt?

"22 juli. Nämen om man skulle ta på sig klänning. Det är ju trots allt sommar." Tog på mig klänningen, satte mig på balkongen med lite kaffe och undrade sen om jag missat ett par (100) blad i almanackan.

Dry Socks?

Lessen Amanda men det spelar ingen roll hur mycket jag vet att du sjunger "Gonna dry my soul cause I'm all alone".
Det är som den där bilden på den unga kvinnan / häxan. Antingen ser man kvinnan eller så ser man häxan. Man måste stirra en lång stund innan "den andra bilden" syns.
I det här fallet tar det halva låten och intensivt lyssnande tills jag kan bortse från "Gonna dry my socks tomozzow" (med någon typ av absurdläspning på tomorrow).