En kväll i tunnelbanan

Tunnelbanan bjuder ofta på intressanta överraskningar. Idag var det damen med den hårdsminkade 12-åringen, som spärrade upp ögonen så mycket så hon såg galen ut. Mamman alltså. Dottern såg närmast trött och uttråkad ut. Och så mannen som satt snett emot och ljudade alla ord för sig själv som han skrev på sin telefon.

På Katarinavägen kom sen en man på cykel rullandes förbi i hög fart - uppåt! Det såg helt orealistiskt ut.

Nu står jag på en perrong och bredvid står en man, lite för nära. Tycker det är konstigt att inte alla människor verkar ha en egen "zon".

Andrew market

Var hos syrran. Barnen fyllde år.
Pappa var där. Han hade köpt en ny telefon. En smartphone.
"Kan du hjälpa mig lite sen?", frågade han mig.
"Visst.", sa jag.

Innan vi hann dit skulle yngsta barnet - 13 år - glassa lite.

"Morfar - Har du Andrew market?"
"Det vet jag inte." svarade morfar, 83, sanningsenligt.

Jag snurrade runt skeden i kaffekoppen ett par varv.
Tog en bit tårta. Och frågade sen den nyblivna tonnisen;
"Vad hette det sa du?"
"Andrew market."
"Andrew?"
"Mm." lite lagom störigt så där.

Jag vevade en stund till i kaffekoppen.

"Du menar inte Android Market?"

"GA HA HA HAAA!!" skrattade den äldre av de två rått.

Sniff

Igår när jag klev på tunnelbanan kände jag en distinkt doft av herrparfym. Jag tänkte på hur jävla vidrigt det kan lukta i för stora doser och hur överlever mannen med den för stora dosen, dagen?

Sen klev jag av och och doften bleknade.

Ett par timmar senare, hemma igen, smyger sig doften på igen.
Jag stoppar in näsan i sambons badrumsskåp och sniffar. Inte för att han brukar använda sånt, men chansen var ju större i hans skåp än i mitt. Ingenting.

Efter gonattbestyren lägger jag mig i sängen, och doften kommer igen. Jag luktar på mina händer. Och där, på högerhanden hittar jag den - doften.

Ofattbart. Jag måste tagit i något på tuben som luktmannen tagit på, före mig. Och det sitter kvar! Flera timmar senare och efter flertalet handtvättningar.

Alltså. Den där skiten är ju så stark att det måste vara frätande.

Folktolk

Jag vet inte om det är någon form av galenskap. Hos mig eller mina medmänniskor. Det är oklart. Det känns hur som helst solklart att jag behöver hjälp med att tolka en del personers yttranden.

Lite har jag förstått.

Som att "efter 11" med automatik har tilläget: "men före 12".

Annat har jag ännu inte lyckats klura ut.

Som att man på frågan; "kan du förklara över telefon?" får svaret att det beror på när telefonsamtalet inkommer. Och nej. Det handlar inte om att man ev kommer att befinna sig LKAB's lokaler 300 meter under jord när samtalet inkommer. Nä. Det handlar om något helt annat. Som att förbereda sig mentalt kanske. Eller nåt. Vad vet jag.

RhoHH

I morrn är det fredag och jag ska jobba igen.
En HEL dag innan det är helg. Jag förstår inte hur jag ska stå ut.
Jag skulle göra mig fantastiskt som Real housewife of Hägersten Hills.
Undrar varför mannen ännu inte nappat.

7k

Inne på andra sjukskrivningsdagen.
Eftersom jag är piggare än att endast horisontalläge gäller, sitter jag så gott som fastlåst i soffan och knaprar i mig av vad skäpserierna på tv har att erbjuda.
Nyss var det "Real housewifes...."
Real?
Som i riktiga/äkta?
Eller som i kungliga?
Inget verkar troligt.

Masterchef

Idag lagar sambon middag.
Han följer receptet slaviskt.
"Hur ska jag göra nu? Det står inte att jag ska steka I något?"
.....
.....
.....
"Jag tror nog det går bra att du steker i lite smör eller olja...."