La-la-land

Har varit i Västertorp och köpt en pizza.

Pizzerna där är ovanligt goda. Därför åker jag dit i stället för att köpa på den lokala syltan på hörnet. Inte för att jag provat den lokala syltan, men what the heck. Vem vågar chansa på ett ställe som skyltar med "pizza, hamburgare, pasta, kanelbullar, smågodis, solarium"? Ok, jag stretchade lite på det sista men bara lite lite lite.

Västertorp i övrigt tycks ligga i någon sort twilightzone och om förorten behövde en slogan skulle jag föreslå; "Alla kan spela banjo!".

Det är ju liksom varken eller

Jag har aldrig fattat det här med rosévin.

Varken före igår, igår, eller idag.

Och det trots att jag försökte förstå riktigt ordentligt igår.

Det enda jag förstår idag är att även rosévin i för stora mängder ger huvudvärk.

so much to do. not.

Jag är HELT säker på att min kropp och mitt psyke idag behöver exakt 2 sekunder för att avverka 1 faktisk sekund. Jag försöker nu förlika mig med det faktum att det här dygnet endast kommer innehålla 12 timmar.

Kollektivt värmeslag

"Finns det något fast pris mellan x och y?"

"Nej."

"Men vad kostar det ungefär?"

"Ca 500-600, gissar jag."

"Det var väldigt oprecist! Det är rätt stor skillnad mellan 500 och 600! Du har inget milpris?"

"Jo visst, 255 kr per mil."

"Jaha?!? Men jag vet inte hur långt det är?!"

Nu blommar det

Nöjd

Tänk. Plötsligt händer det. Jag HITTADE den "munkjacka" jag hade i mitt huvud. Det förväntade jag mig inte. Speciellt inte eftersom jag den senaste tiden har haft svårt att omvandla mina mentala inköp till faktiska inköp. Saker jag velat ha har liksom bara funnits där inne. I mitt huvud. Inte i verkligheten.

Och dojjorna. De hittade jag förvisso inte i verkligheten trots idoga försök, men väl på nätet. Låga, blå, Converse är nu beställda. Äntligen.

"DU BARA SITTER DÄR OCH LYFTER LÖN DEN 25:E" ...what's new.

Idag har jag pratat med världens i särklass otrevligaste människa, någonsin. Och då garanterar jag att jag förmodligen pratat med fler otrevliga och ointelligenta tölpar än gemene man.

Han var så absurd och overklig att jag inte kunde låta bli att skratta, bara lite.

Och då vart han ännu argare. På mig. Som i första läget varken hade gjort fel, varit otrevlig mot honom, eller är den som är ansvarig för eventuella konstigheter som företaget hittar på. Jag skrattade enkom för att han var så arg, och för att han ställde frågor som jag sen inte fick svara på.

Typ lite så här kändes det:

http://www.youtube.com/watch?v=ODWBwvYOYko

Och till slut kunde jag inte låta bli att skratta. Och han vart som sagt ännu argare.

Till slut tyckte jag inte ens det var komiskt längre utan sa till honom att jag tyckte han var så otrevlig att jag tänkte lägga på. Han skrek då (vilket han i och för sig gjort under en längre period) att "JAAAA, DU HAR VÄL ALDRIG VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE FÖRUT!!". Jag sa att jag inte hade det och hörde hur han fortsatte med någon oändlig harang, när jag lugnt gjorde luren i örat på honom. Han ringde, lite oväntat, inte tillbaka,